Idag har jag kickstartat mitt nya jobb. Det betyder att jag för tillfället sitter djupt begravd i diverse administrationssystem, samtidigt som jag försöker lära mig att hantera en Mac-dator. Ja, det stämmer. Efter ett liv som pc-taliban har jag nu fått vika ner mig för trycket. Än så länge är det mest spännande, men skulle jag bli tyst igen några dagar kan det bero på att jag slängt ut maskinen genom fönstret.

Återkommer med vidare uppdateringar.

Så. Nu har jag vilat upp mig några dagar, dammat av kostymen efter nästan ett års (ELLE-galan 16 januari 2009) garderobshäng och inhandlat tillräckligt med sprit för att däcka en mindre reklambyrå. Jag är med andra ord redo för nyårsafton.

Den samlade tyckar- och bloggareliten kan dissa nyårsafton hur mycket de vill, det är fortfarande en trevlig högtid. Jag ska nu bemöta de vanligaste fördomarna mot nyår.

1. ”Nyår är överskattat!”
Av vem då? Dig? Inställningen till en fest är en helt individuell sak. Väntar du dig för mycket så blir du besviken. Se då till att inte vänta dig för mycket, så kommer du med lite ansträngningar i övrigt säkert ha en trevlig kväll.

2. ”Nyår blir aldrig som man tänkt sig!”
Tänk annorlunda då. Du har trots allt 364 dagar på dig.

3. ”Nyår är amatörernas afton!”
Nej, det är fredagar. Varje vecka, året runt, på varenda krog nära dig.

Så, nu går vi och har det trevligt istället. Och gräver ner skitåret 2009, som någon vis tidningskolumnist skaldade härom veckan.

Eftersom det tydligen är comme-il-faut (obs – subtil hint, klicka på länken!) ska jag nu berätta vad jag fått i julklapp av min underbara flickvän!

(Obs 1: Datorn som ligger underst är inte en julklapp. Obs 2: Vinöppnaren var från svärfar.)

Mycket bra! Nu har jag ett välgroomat ansikte, sysselsättning i flera dagar och någonstans att ha eventuella framtida pengar.

Nej, åter till Tudors. (Jag sitter med Wikipedia halvt öppet och förstör dramatiken genom att berätta vem som kommer hugga huvudet av vem. Om jag inte hör av mig på ett tag är det för att C kastat ut datorn i snön.)

Jag har inte vågat mig ut i snöovädret än, men jag misstänker att det finns en ny kolumn av mig i dagens Metro. Låt oss kalla den för en bitter uppgörelse med 2009 – som ju, liksom vi varit inne på tidigare, var ett riktigt skitår. Ni som inte tänker åka kollektivt idag kan läsa den här på Metro.se. Invänd eller salutera gärna där.

Det ska sägas att fördömandet gäller på ett lite större samhällsplan. Personligen var 2009 ett mycket bra år på många sätt. Jag flyttade ihop med världens härligaste tjej, avrundade 2,5 fina år på Stureplan och gick vidare, träffade en massa begåvade och roliga människor och, naturligtvis, fortsatte att ha ett fint förhållande till mina trevliga bloggläsare. (Samt ett härligt ofint förhållande till mina få otrevliga bloggläsare.)

Tack alla inblandade för detta, och på detta sätt. Ämnet kommer inte att avhandlas i nordens största dagstidning. Det finns tillräckligt med kolumner som handlar om upphovspersonen, tycker jag.

Mycket trevlig kväll igår på Sturecompagniets 20-årsdag. Tack till min gamla arbetsgivare för trevligt arrangemang – till nästa gång måste jag bara komma ihåg att inte äta mig stoppmätt innan. Ber härmed kockarna om ursäkt, samt baren som jag utsatte för orimligt hög arbetsbelastning.

Tack även till de sammanlagt fem personer som berättade att de just upptäckt min blogg och att de tycker att den är väldigt rolig. Det värmde efter gårdagens klicka-snark-bonanza här inne (satans otacksamma gratisätare), även om det samtidigt adderar viss prestationsångest. Jag jobbar på det.

(Bilder lär det finnas rätt gott om på andra håll på nätet för den som vill ge sig på jakt.)

Stockholm, Sverige – jag är hemma! Sen tre timmar ungefär. (Om ni undrar varför jag inte sover kan jag berätta att jag har en deadline imorgon bitti som jag tänker hålla.) Historier om London får ni höra imorgon, om ni är snälla och klickar ordentligt på ”Bra!”. Lovar!

Igår: Mycket trevlig invigningsmiddag för ”nya” Le Rouge i regi av Saurabh Sinha. Tack för det! Hade räknat med att sno lite bilder, men folk verkar vara bakis (i och för sig fullt förståeligt) så jag får återkomma i det ärendet lite senare.

Idag: Ångest-eftermiddag på Stadion, i vad som på förhand ser ut som en djurgårdsversion av Der Untergang. Överraska mig gärna.

Först: Snabbesök på Sturebadet. Renoveringen av min dusch går in på tredje veckan och personalen på gymmet måste snart börja undra vad det är för idiot som kommer dit två gånger om dagen, oftast utan träningsväska, och sticker en kvart senare.

Jag beklagade mig i förra veckan över stämningen på Stureplanskontoret, där Rebecca Simonsson gick omkring och kallade sig Sveriges nya klubbdrottning med anledning av den där helsidan i Aftonbladet Krog.

Nu sitter jag istället på Metronome, där min nya kollega Calle vägrar svara på tilltal som inte inleds med ”Sveriges främste manlige bloggare”. Som ni förstår är det ganska tyst på kontoret, men trevligt i övrigt.

Ledsen för segt bloggande idag, förresten. Jag glömde datorsladden och får därmed hålla tillgodo med en stationär Mac där jag varken kan spara bilder eller, vilket är värre, skärmdumpa. För mig som bloggare innebär ju det senare ungefär samma sak som det skulle innebära för Michaela Forni om hon fick utegångsförbud.

Ursäkta min frånvaro. Jag har varit på marsch med syndikalisterna, och kom precis tillbaka efter en smärre kontrovers med ordningsmakten.

Nej, inte riktigt.

Har däremot varit strängt upptagen med att sammanställa min egen (kostnadsfria) födelsedagspresent till Anna Hibbs! Läs (eller snarare titta på) den här, och kika gärna in och säg grattis när ni ändå håller på.

Problemet med den här presenten är bara att jag inom några timmar kommer att få ett hysteriskt samtal från mottagerskan där hon undrar hur jag bara KUNDE välja just den, den och den bilden till det lilla kollaget. Därför – skulle uppskatta om ni gick in och skrev ”GUD VILKET BRA URVAL !!” (två utropstecken och mellanslag för att hon inte ska kunna räkna ut att det är mina läsare som gör det) i något av hennes kommentarsfält. Tack som fan på förhand.

Nej, efter den stjärnsmällen ger jag mig upp mot Stadion för spektakulär speaker-comeback på DIF-Ljungskile. Ses där!