Många bra kommentarer på det här.
Vill ändå förtydliga: Problemet är naturligtvis inte att A-kassan generellt skulle vara för hög. För den som har tre barn, behov av bil, högre boendekostnader och så vidare blir det förstås extremt lite pengar.
Att däremot ta en 20-åring som exempel är bara horribelt. Precis som ni påpekar har de allra flesta 20-åringar en levnadsstandard långt, långt under den ”A-kassa” som skulle vara ”fattigdom” i det här reportaget. Och där är kärnan: Det är inte fattigdom. En 20-åring som har råd att bo, äta och klä på sig på morgonen (men inte så mycket mer) är inte fattig. Den 20-åringen är helt normal.
Jag vet inte om det kommer som en nyhet för redaktionen, men: 99 av 100 20-åringar kan inte köpa Chanel-väskor. 97 av 100 20-åringar upplever det inte som ett problem heller (de har annat att tänka på, till exempel att skaffa sig en utbildning eller börja en karriär som SEN kanske kan resultera i en schysst väska. Eller något annat trevligt). ”Dokumentären” om Mogis ”fattiga” liv blir därför inte bara provocerande, utan än värre helt obegriplig.
Det är dumt, det är kontraproduktivt, det är bara osmakligt.
Även om det hela är dumt, kontraproduktivt, och osmakligt så har Aftonbladet och Mogi fått lite extra uppmärksamhet. Och tyvärr är nog just uppmärksamhet allt som räknas för de inblandade parterna.
De har verkligen blivit norm ibland unga modebloggerskor att röra sig med otroligt mycket pengar – eller snarare, ge sken av det! det är på tiden att någon faktiskt påpekar hur det är, att de flesta 20-åringar inte har råd att köpa en väska för 18 000. TACK viktor! /vendela, 19-åring som stolt kommer köpa sin första chanel i samband med sin första lön som jurist :D
[...] känner sig Mogi orättvist dömd i och med debatten kring hennes prova-på-A-kassa-projekt. Folk har jämfört med hur barnfamiljer har det under tider av arbetslöshet. Mogi betonar nu att hon [...]
Du har så rätt i det du skriver.
Jag har då inga 7150:- kronor, jag har inte ens fått igång min akassa än efter 10 veckor väntetid!
Allt jag kräver är pengar så man klarar hyran och elen och lite mat, resten kan jag vara utan, men det är tur att min sambo finns, annars så skulle jag nog få bo på gatan.
Men med 7150:- i månaden så kan jag nästan åka utomlands.
Japp.
Varför jämför du inte bara med en vanlig student som när hyran är betald har knappt 4000 kronor att leva på. Mogi ska alltså leva på dubbelt så mycket som en genomsnittlig student. Och då ska inte Mogi stå för mat, verkar det som. Låter inte jättejobbigt.
Så sant, bra skrivet! Även Rebecka Ahlberg formulerade problemet väl: http://neonbibeln.blogspot.com/2009/11/lyxproblem-och-cynism.html
”åh nei, jag kan inte spendera 2000 kronor på en tunika. Det är verkligen fel på samhället när alla inte kan lyxkonsumera. Vi borde verkligen göra något åt det här.”, så tror jag Mogi tänker.
Men i själva verket tycker jag att det är sorgligt att hon tycker det är en så stor grej, för det verkar ju som att konsumtion är det enda som gör henne glad, det är ju därför hon tycker att det är ”för lite pengar”, hon vet ju inget annat sätt att leva på, det är klart att det blir jobbigt då. Det är väldigt tragiskt tycker jag, med människor som inte klarar av att ha roligt utan att spendera en jävla massa pengar hela tiden.