Eftersom Alex snott min idé ”Ni ger mig rubriken, så skriver jag inlägget” så många gånger att den känns uttjatad så måste jag komma på något nytt. (Om inte annat för att han ska ha ett ”nytt, kul grepp” framåt jul.) Därför:

Ge mig SISTA MENINGEN på nästa inlägg!

Så skriver jag resten, alltså.

(Det är förresten okej att klicka ”Okej” efter det här inlägget. Det är ju varken eller.)

Jag är ”Dagens nominerade” på VeckoRevyn.com, och för nytillkomna tittare/läsare bör jag säga att det handlar om nomineringen till Guldpennan i tävlingen BlogAwards. Eftersom jag inte tycker att ni ska belasta VeckoRevyns servrar (då kanske Tekniker-Anna tvingas ta en paus i Farmville) kan ni istället läsa intervjun här.

Viktor Barth-Kron, varför tror du att just du blivit nominerad?
– Antagligen för att några i juryn läser min blogg och gillar den. ”Guldpennan” är vad jag förstår en ny kategori, och det är ju en väldigt trevlig sak att vara nominerad i.

Vad skiljer din blogg från andras?
– Den skrivs av mig. Så är det ju med de flesta bloggar – varje skribent är unik och därför blir alla personliga bloggar unika. Därför blir det naturligtvis extra kul när någon gillar bloggen.

Vad gillar dina läsare bäst med din blogg?
– De har lite delad smak kan man säga. En del vill bara ha bilder från ospännande saker jag gjort, men de flesta går mest igång när jag sågar saker. Jag antar att de är som folk är mest.

Vad har varit det bästa med bloggen det senaste året?
– Mina få men trogna anhängare har fortsatt följa med och kommentera trots att jag inte alltid levererat på topp. Det värmer, såklart.

Något negativt?
– Ett nästan ständigt dåligt samvete för att jag inte kan och hinner ge dem mer.

Varför är det så roligt att blogga? Vad driver dig?
– Inte pengar i alla fall. Dels är det bra att skriva mycket för skrivandets skull, det utvecklar. Sen handlar det förstås till stor del om att hålla de trogna läsarna på gott humör. Vi är som en trevlig liten familj där ute på nätet.

Hur peppar du dig själv en dålig bloggdag?
– Jag konstaterar att jag inte tjänar några pengar på det hela, och att en bloggfri dag därför inte är någon katastrof. Sen sover jag på saken och kommer tillbaka som en ny bloggmänniska dagen efter. Förhoppningsvis.

Vad har bloggen gjort för din karriär?
– Den ger mig möjlighet att själv styra bilden av mig själv på nätet. Det är viktigt. Om man inte själv talar om vem man är kommer någon annan att göra detåt en, och det kanske inte alltid är till det bästa. Därför kommer bloggen alltid ha betydelse i karriären, på ett eller annat sätt.

Vilken är den mest värmande kommentaren du har fått som du minns?
– Alex Schulman skrev en gång att jag visserligen är för intern och exkluderande, men att man ändå kunde hitta riktigt skarpsinniga saker ibland. Såvitt jag minns är det första gången han gett en annan bloggare någon sorts beröm utan att vara ironisk. Det var naturligtvis hedrande.

Om du inte vinner, vem skulle du då vilja se som vinnare?
– Om Jan Guillou bara skaffade sig en uppkoppling skulle han snart inse att han egentligen är den mest idealiska bloggaren i landet. Jag kommer aldrig låta hoppet överge mig på den här punkten, men visst kan det bli tight att få ihop det redan till oktober.

Varför ska läsarna rösta på just dig?
– Bloggvärlden är hysteriskt ojämställd. En manlig vinnare i VeckoRevyn Blog Awards vore ett stort steg framåt i kampen för lika rättigheter på internet.

Om du vinner, vem blir den första som du kommer tacka/första som får veta?
– Jag skulle förstås tacka alla som röstat. Den första som skulle få veta är gissningsvis någon som hänger på Twitter just den kvällen.

Vilka andra bloggare hoppas du på att få träffa på galan?
– Mina anställda Bloggkommentatorer, Anna-Maria Johansson och Mia Sandblom. De bor utanför Göteborg till vardags och vi har faktiskt aldrig träffats. Det är i allra högsta grad på tiden.

Anna och Michaela! Jag tror att jag har klurat ut lösningen på era ständiga kärleksbekymmer. Om nu inte TV3 vill ha den här heller så kan vi alltid köra den i YouTube-form här på Stureplan. Eller direkt här i bloggen. En garanterad tittarsuccé, helt oavsett. (Tänk bara avsnittet där Annas tio uppvaktare får ställa upp sig vid poolen för obligatorisk ”rump-klämning”, varefter hon konsterar att ”det är så härligt med små Laroykillar, de har spänsten kvar”.)

Intresserade killar kan skicka in sina ansökningar redan idag. Maila redaktion@stureplan.se och bifoga bild (behöver ej inkludera rumpa). Skriv varför du vill träffa Anna eller Michaela, och inte minst varför just du har förutsättningarna att bli mannen i hennes liv. Redaktionen sållar sedan bort de allra värsta psykopaterna och väljer därefter ut vilka som ska få flytta in på prov. Självklart med ”bra tv” för ögonen.

(Återstår bara att övertyga Anna och Michaela om det hela, men det löser sig säkert.)

The Viktor Report har äntligen kravlat sig över strecket och är nu med på Bloggportalens lista över de 50 största ”proffsbloggarna”. Som ni ser närmar vi oss födelsedagsbarnet (grattis!) Rebecca Simonsson med stormsteg. Rebecca kommenterade själv detta faktum med ”Jahapp, då får jag väl börja blogga igen då”, och sannolikt har hon väl rätt i det. I vilket fall: Storartat!

Det enda som oroar mig är hur min relation till Hanna Fridén skulle må av att jag gick förbi henne. Det skulle så att säga rubba den grundläggande maktbalansen i vår vänskap.

(Att bloggen heter ”The Stureplan Report” beror på att jag glömt bort inloggningen och helt enkelt kör med samma koder som för två år sen.)

Lider av efter derby-koma. Ska åtgärda detta med en trevlig lunch och återkommer sen med nya genialiteter.
(Det är okej att trycka ”Snark” på detta inlägg.)

Det kommer som ett brev på posten, varje år:

Man kan tycka att de borde ha lärt sig vid det här laget. Tydligen inte. För att hjälpa de sökande till nästa års upplaga vill The Viktor Report därför ta chansen att berätta EXAKT vad som väntar. Vi ger er, helt exklusivt:

Att vara med i Ensam mamma söker: En känslograf

I dagens Metro skriver jag inför-derby-krönika i en heads up mot AIK-representanten Alex Schulman. Vem av oss som är trevligast är upp till läsarna att avgöra.

Joråsåatt, det går bra nu. Den här veckan kan, när historikerna sammanfattar saken i framtiden, komma att beskrivas som ”det stora genombrottet” för bloggen. Drygt 13 000 helt unika besökare, uppåt 25 000 besök enligt Bloggtoppen. Vår rörelse växer och jag är stolt över att vara enväldig ledare för den. Tack alla.

Vad låg då bakom genombrottet? Well, i tur och ordning:

Min kampanj mot VeckoRevyn.com blev ordentligt uppmärksammad och ledde också till ett kortare bloggbråk. VeckoRevyns nya publikmagnet (Ebba ska ju sluta) Tyra skrev en s.k. ”diss”, och uppmanades omedelbart av upphetsade fans att ”ge den gamla geten vad han tål”. Jag spillde dock inte mer tid på detta utan gick snabbt över till att…

… lista den första bloggmånadens mest populära inlägg, med Rebecca Simonsson-imitationen i topp. Listan fick dock snabbt revideras eftersom…

… min analys av de manliga deltagarna i Paradise Hotel snabbt krossade det tidigare rekordet för ”Bra!”-röster. 303 stycken hittills. Jösses. Och av bara farten gick sen…

… Erik Segerstedts skojiga Anna Anka-skämt upp på höga nivåer det också. Dock inte riktigt lika höga som…

… min ganska allvarliga kommentar till Ank-härvan, eller rättare sagt Linda Skugges idiotiska inhopp i den. Det gläder mig att ni gillar även den typen av inlägg, om än de är hyggligt krävande att producera på regelbunden basis. Än mer krävande är det dock att…

… uppfinna framtida tv-succéer, vilket bloggen gjorde igår lördag. Svenska modebloggarpojkvänner har hittills samlat på sig 130 ”Bra!”-röster, och är därmed bloggens näst mest uppskattade inlägg. TV3:s programchef Anders Knave har dock inte hört av sig än. Kanske är han ledig på helger.

Men strunt i det, nu njuter vi istället. Jag tar mig friheten att inte komma med några genialiteter just ikväll – istället tänkte jag fortsätta kolla på mediokra filmer med en väldigt härlig tjej. Så fortsätter vi revolutionen imorgon!

Redan efter ett par veckor börjar ju Svenska Hollywoodfruar kännas klart, genomanalyserat och helt enkelt rätt trött. Hög tid alltså att ta nya grepp – och här tänkte jag hjälpa till!

Jag har nämligen ett programformat klart, som intresserade tv-kanaler kan få köpa till ett rimligt pris. Det är en show med minst lika högt rubrikvärde, och dessutom utmärkt som feministisk kompensation efter Ankans grumliga uttalanden. Programchefer i alla läger, hör upp! The Viktor Report presenterar:

GRUNDSTORY: Vi får följa tre män genom livet bakom flickvännens kulisser. Samtliga är reklamare, framgångsrika sådana, men för allmänheten mest kända som ”b-friend” till våra stora modebloggerskor. Uppmärksammas därmed mest när de köpt dyr present (gärna väska) eller bjudit på glassig weekend. Hur tacklar man sånt egentligen?

I ROLLERNA: Gustaf Törling, tidigare stjärnkreatör i New York. I den svenska offentligheten herr Elin Kling. David Hägglund, tidigare AD på franska Vogue och byråchef på Storåkers. Nu herr Linn Gustafsson. Hampus Lemhag, doldis i sammanhanget, AD på Malmöbyrån Konovalenko och herr Frida Fahrman.

MEDIALA FÖLJDER: Citat som ”Vill hon ta om dagens outfit-bilden 60 gånger får man ställa upp på det. Annars får man skylla sig själv om hon rymmer med nån fotograf” leder till en upphettad jämställdhetsdiskussion. Gustaf Törling kritiseras för detta hårt av bland andra Bert Karlsson och skriver sen debattartikel med Gudrun Schyman. Läsarrekord.

ÖVRIGA FÖLJDER: Gustaf Törling får ett ”Tribute Party” på feministklubben Attack i Högdalen.

Med tanke på världskriget i medierna efter att hon stuckit på Bindefelds 50-årskalas i förra veckan är det minst sagt strongt av oppositionschefen Mona Sahlin att sju dagar senare gå på KÄNDISFEST igen. I regi av samme man. Den här gången gällde saken galapremiären för After Darks show på Tyrol, och med tanke på alla politiskt korrekta poäng som finns att plocka i det sammanhanget (Mona är ju HBT-folkets självutnämnda skyddsängel) lär det inte vara någon större fara den här gången. Dessutom tyder ju hela förfarandet på en integritet som man bara kan gilla.

Centerns Fredrik Federley valde för övrigt att tillbringa natten på The Anna Anka Tribute Party i Kungsträdgården.

Jepp, TRIBUTE Party.

Oklart om detta innebär att han officiellt stöder hennes planer på att gå in i den svenska politiken, eller om det mest handlade om att visa respekt och vördnad för hennes prestationer lite sådär i allmänhet.