Det tog inte lång tid för bloggen att återta sin position som Sveriges ledande elektroniska kulturtidskrift. Jag vill tacka alla som gjort detta möjligt, ochsåvidare.

Eftersom många av er inte följt bloggen under de 1,5 år som den varit stationerad i internets utmarker (på Blogspot) så tänkte jag att det kunde vara en idé att bjuda er på lite gamla godingar. (Extra plus: Jag får gratisinlägg!) Det här är en text jag skrev alldeles i början av The Viktor Report, i mitten av maj 2008. Rubriken: ”Min tid i lumpen”.

Den rubriken hade ni inte räknat med, va? Nej, tänkte väl det. Men ni ville höra mer personliga berättelser, så here goes. Viktors militärtjänstgöring – hardcore and uncensored.

Jag var nämligen en av de sista i min generation att bli inkallad motvilligt. Skulle förstås gärna tro att det berodde på min exceptionella fysik och skärpa, men med tanke på att tjänsten visade sig vara ett militärens svar på britpopens The Kooks (inte särskilt krävande, rentav småtrevlig om man gillar stilen, men knappast något man lutar sig mot när det blåser) så får vi nog sluta oss till att det mest handlade om otur.

I vilket fall. Tio dagar efter studenten, alltså sommaren 2005, var det dags att rycka in. Platsen var Enköping i den uppländska obygden och det vore en överdrift att påstå att jag var jättemotiverad, särskilt som det veckorna innan hade ramlat in både ett och två och tre intressanta jobbspår, som definitivt inte hade överlevt en stationering långt från både mediehus och internet. Nånstans i bakhuvudet ringde ändå budskapet om att ”ge det en chans”, förstås delvis orsakat av militärens propagandabudskap om ”minnen för livet” och ”personlig utveckling”.

Jag gav det två timmar. Sen var det helt och brutalt glasklart att det inte alls var lika illa som jag trodde – det var betydligt värre. Varenda fördom om idiotiska uppställningar, 80-talsrumänska levnadsförhållanden och maktberusade fjunfänrikar infriades innan det ens var dags för lunch. Jag bestämde mig för att vistelsen i Enköping skulle gå ut på en enda sak – att komma därifrån. Arbetet med den saken började samma kväll.

För att göra en lång historia kort så gick det – efter vissa om och men. Minns jag historien rätt så gick ”samtalsturnén” enligt modellen sjuksköterskan – löjtnanten – sjuksköterskan – personalvårdskonsulenten – löjtnanten – regementsläkaren, och tog sammanlagt två och en halv vecka. Det här är Sveriges statsbyråkrati at its egde, som bekant.

Just då kändes det förstås som en evighetslång Kafkaprocess, men i efterhand kan jag tycka att det var precis lagom. Dels hann jag ju undanröja varje eventuellt kvardröjande tvivel om det vettiga i arrangemanget för egen del, men framför allt hann jag prova på såpass mycket av verksamheten att jag utan problem kan få vilken fjälljägartomte som helst att tro att jag har tio års utlandstjänst bakom mig. Det är bara en fråga om termer, det där.

Dessutom hann jag, helt i linje med försvarets propaganda, skaffa mig ett gäng ”upplevelser för livet”. Bland annat kan jag skryta med att ha…

… upplevt det svenska myggrekordet, som uppmättes vid byn Domta runt 1,5 kilometer från vår stationering under fältveckan. 89 500 myggor fångades under en natt, i en och samma fälla. Det tidigare rekordet löd på 61 000. Det var istället antalet i vårt tält, ungefär.

… vapenvägrat. Jag hade hört att ett avfyrat skjutvapen drastiskt skulle sänka möjligheterna att deala sig ut, och vägrade således delta när 91:an Karlsson-samlingen skulle ut och testa lyckan på skjutvallen.

… fått ”sjukersättning” under en hel sommar, eftersom pappret som formellt skulle avsluta mitt engagemang inte kunde stämplas förrän den ordinarie stämplaren var tillbaka från sin ordinare semester den 12 augusti. Svensk byråkrati har sina odiskutabla fördelar.

Vi var ett lyckat logement, även i övrigt. Av de sju övriga boende i mitt rum blev två hemskickade på grund av drogrelaterade incidenter, en efter ett helt reglementsvidrigt sängförhållande med ett befäl och en annan efter en cirkus som slutade med åtal för vapenstöld. (Han fick psykbryt under fältveckan, målade kamouflagefärg i ansiktet och skulle ”gå hem” – men var alldeles för plikttrogen för att lämna vapnet obevakat. Han greps några timmar efteråt när han försökte lifta vid E18.)

Jag skiter i om söndagsbilagornas primära målgrupp är medelålders kvinnor. En tidning med såna här rubriker måste jag ha.

The Viktor Report fortsätter att axla manteln som Sveriges ledande andrahandsleverantör av socialt medieskvaller. Nu ikväll kan vi till exempel avslöja hur spritvanorna ser ut i Uddevalla-familjen Segerstedt (samt att Erik, 26, numera anser sig ha vuxit ifrån fansen).

Fotnot: Det var Erik som ”friend requestade” bloggen, inte tvärtom (läs här). Han får därför anses ha gett indirekt samtycke till den här publiceringen. Och nästa.

”Seriöst Viktor, jag kan tyvärr inte läsa din blogg. Du använder så jävla konstiga ord.”

– Katrin Zytomierska, pr-konsult och bloggare.

Eftersom antagligen ingen av er använder Twitter, och jag ändå är hemma ikväll, får ni här tv-profilernas egna rapporter från den bombastiska Kristallen-galan på Globen. Bara i The Viktor Report. Nästan i alla fall.

Patrick Ekwall:

Marcus Birro:

Alex Schulman:

Löften ska ju hållas. Intresserar det inte rekommenderas en snabbscroll (det är sjukt lätt nu när vi tagit bort framesen!).

M: Hur ser du på dom som bloggar på Stureplan.se och vad dom skriver, annat än den rena affärsidéen. Antar att Hibbs interna texter och Fornis döende för en klänning inte är något som du i vanliga fall skulle läsa, om det inte skulle vara jobbrelaterat. Frågan lyder väl huruvida du har någon gräns för hur långt ifrån ditt ideal en blogg kan vara för att du ska representera den, skulle du rent teoretiskt tänka dig att representera vilken blogg som helst. Vill även tacka dig för din blogg, gillar det du gör starkt.
– Kanonfråga! Skulle kunna svara hur långt som helst. Det är en balansgång, verkligen. Jag har tackat nej till oerhört många bloggar genom åren, allt från jättestora till små till dittills oprövade ”kändisar” som velat prova på, för att de helt enkelt inte känts rätt för Stureplan och det varumärke som vi jobbar med. I korthet: Det ska finnas en skärpa och edge. Hur snygga de än är ska de fortfarande vara subjekt i första hand. De får gärna vara provokativa och lite kontroversiella, men de ska absolut ha fler fans än haters/laughers. Sen får de självklart gärna ha en naturlig koppling till Stureplan och resten av vår verksamhet. Kändisar för kändisskapets skull intresserar mig inte, dessutom är de sällan lyckade som bloggare. Vi föredrar i de allra flesta lägen att hitta och bygga våra egna stjärnor.

GUSTAF: Kommer Djurgården någonsin att vinna Allsvenskan igen?
– Ja, det tror jag absolut. Sen hoppas jag att det inte tar 36 år igen, som mellan 1966 och 2002, men det kan jag tyvärr inte garantera.

GUSTAF: När man om 10 år berättar historier om Brat/Stekar-eran, om vem kommer det att berättas flest historier?
– Den eran tog ju slut för fyra-fem år sen, och såvitt jag hör det är nog Svante Tegnér den mest mytomspunne. Får gissa att det fortsätter så.

FREDRIK: Det har varit mycket snack om att stekarnas tid är förbi, även om du dementerat detta i ett lägg för ett tag sedan, så ser man när bläddrar i ditt bloggarkiv en monaco stekare tillika även en grabb med sponskläder. Numera verkar det vara skoggshuggarfashion som gäller med en väl tilltagen skäggstubb som främsta accessoar, är detta en tillfällighet eller stämmer detta? Är detta en ny subkultur eller endast en ursäkt för att slippa raka sig? Ps vill du inte svara emot din egen arbetsgivare så kan du svara i den ”tunga bloggen”
– Någon ”stekare” har jag aldrig varit, det har jag varken råd eller lust med. Festandet i Monaco var i första hand snyltande på Jon Olssons balkong-dricka, i andra hand freebies på sponsorn Red Bulls pråm. I tredje hand vinet ”Rosa pantern” som Elin Kling envisades med att köpa på Carrefour (motsvarigheten till ICA Supermarket). Det var en mycket trevlig resa, dock.

ST: Skulle du köpa ut till ungdomar om du blev tillfrågad?
eller har du själv varit i den situationen?
– Haha. Ja, jag har varit en ungdom i jakt på sprit. Det har nog de flesta. Men nej, det skulle jag inte göra. Det kan aldrig på något sätt vara värt risken.

VZIBIT: Hur sköter du om din skäggväxt? Vilket skägg skulle du helst vilja ha? Äter du knäckebröd i sängen?
– 1. Tar ned det till stubb var 10:e dag, typ. 2. Trivs rätt bra med mitt eget. 3. Nej, inte utan ett väldigt bra skäl.

J: Var står du politiskt/ideologiskt och allmänt åsiktsmässigt? Känns som att du konsekvent undviker all typ av seriöst ställningstagande. Och är lite kappvändare, haha.
– Jag bloggar på Stureplan.se och tycker kanske att den seriösa politiken hör hemma någon annanstans. Sen är jag absolut kappvändare i den mening att jag gärna byter åsikt om någon presenterar tillräckligt bra argument. Det tycker jag att alla borde vara.

NÅGOT SLAGS KORT-ENKÄT:
Vart växte du upp?
– Hässelby strand.
Villa/Lägenhet?
– Det finns inga villor i Hässelby strand.
Vilken skola/gymnasium/högskola gick du på?
– Maltesholm (1-6), Björkeby (7-9), Blackeberg (gymnasiet).
Har du varit flitig i skolan? Betyg?
– Nja, men det gick bra ändå. 19,2 i gymnasiet. Tyvärr har ingen nånsin efterfrågat dem.
Vad tycker du om det svenska skolsystemet?
– Blackeberg var grymt, men Björkeby hade definitivt behövt en Jan Björklund som rektor.
Hur var du som tonåring?
– Lillgammal i början, lite mer normal mot slutet.
Första gången du drack?
– 14, tror jag.
Vart bor du nu?
– Nära jobbet.
Blir du kvar i Sverige livet ut?
– Det hoppas jag inte, det vore kul att testa något annat. Även om jag trivs bra i Stockholm.

På läsarnas begäran: Hela listan över alla som bloggat på Stureplan. Den blir rätt lång, risken finns att jag missat någon och jag tar självklart gärna emot snabba tips om detta.

Alex Schulman (höst 06-vår 07)
Lisa Corneliusson (höst 06)
Jessica Isaksson (Båstad/Visby 06)
Tjejer på Stureplan (höst 06-vår 07)
Micke Svensson (höst 06-vår 07)
Pelle Porseryd (NY Fashion Week 06)
StureplansOmbudsmannen (höst 06-vår 07)
Emilia Pavlovski (vår 07)
Strictly Business (vår 07)
Elin Kling (apr 07-jan 08)
Carl M Sundevall (maj 07-okt 07)
Gustaf Gelin | ”Träsket och jag” (sommar 07)
Viktor Barth-Kron (maj 07-jul 07, jan 08-maj 08, aug 09-)
Katrin Zytomierska (jun 07-apr 08)
Anna Hibbs (nov 07-)
Herrbloggen (nov 07-feb 08)
Micaela ”Pauline” Moreno (nov 07-mar 08, maj 08-nov 08)
Sophie Rosensvärd (jan 08-maj 09)
Roland-Philippe Kretzschmar (mar 08-jun 08)
Quetzala Blanco (apr 08-aug 08)
Cecilia Steiner & Nike Felldin (jan 08-dec 08)
Mathias Nordgren & Jan Sulocki (vår 08)
Michaela Forni (mar 08-)
Béatrice Birkeldh (aug 08-apr 09)
Carolina Gynning (sep 08-aug 09)
Kristofer Ahlström (jun 08-nov 08)
Lilla al-Fadji & Abu Hassan (sommar 08)
Bloggkommentatorerna (okt 08-)
Saurabh Sinha (höst 08)
Anna Lundberg (maj 09-)
Rebecca Simonsson (maj 09-)
Jon Olsson (jul 09-)

(Gamla länkar med tveksam funktionalitet är inte fetstilade, övriga ska funka! Vi jobbar på det.)

Jag uppskattar ert överlag svala intresse för den. Det känns gott, och tyder på att TVR alltjämt har en läsekrets som föredrar halvskarpa putslustigheter framför personligt trams. Dock fick vi in några riktigt vettiga frågor, som självklart ska redas ut under dagen. Stay tuned, som Kristofer brukade säga.

Lena K Samuelsson! Jag gillade den nya formen på tidningen. Vi kommer nog komma bra överens vid frukostbordet. Sen, det här med att som chefredaktör sätta sig själv på en ”wrap” runt hela blaskan, det ger extra pluspoäng. Det klassiska narcissistiska redaktörskapet måste tas tillbaka från Nestius och hans gäng.