
Mitt stilideal Julian Schnabel har byggt sig sitt eget italienska privatpalats mitt i NYC - Palazzo Chupi (döpt efter hans fru som kallas just för det, Chupi).

Min respekt för herr Schnabel växer i samma takt som hans eget ego. Hans mastodonta konstverk, pyjamas-outfits, vackra fru och barn är avundsvärda. Och med ett eget palats på toppen av en byggnad i världens huvudstad gör han ju inte saken sämre. Byggnaden köpte han av förövrigt av Roy Lichtenstein som tyckte det var för stort för honom.


Sydney Pollack har dött och med honom en stor regissör och skådespelare. Mest känd är han för filmen “Mitt Afrika” men även hans “Tre dagar för Condor” är ett allmänt erkänt mästerverk. Jag vill även lyfta fram hans rolltolkningar i “Tootsie”, “Fruar och äkta män” samt “Eyes Wide Shut”. Men det den film som jag direkt ska leta fram är dokumentären om mästerarkitekten Frank Gehry som kom ut 1996. I den får man inblick i den kreativa processen som gjort Gehry till en av moderna arkitekturens verkliga tungviktare.
I övrigt är det snart count down. More info to come…

Vad tycker ni om Götrich?. Det är svårt att hitta bra herrekiperingsbutiker i Stockholm och Sverige. Några favoriter i huvudstaden är givetvis Lund & Lund, Hans Allde, Rose & Born och Götrich. Eller skräddaren Bauer på Brunnsgatan. Men det jag inte riktigt förstår är varför exempelvis Götrich satsar på en del moderna kläder också. Smartare vore att renodla erbjudandet och gör det än mer hardcore old school. Jag menar, vill jag ha något mer med twist i så går jag till Nitty Gritty istället - förövrigt landets bästa butik/koncept inom herrmode.
Nå, Götrich - GO eller NO GO?
Ps. På bilden som jag snodde från zigo.org visar Lotta Götrich Knöppel hur man knyter en slips
Ps2. Vad har ni för egna favoritbutiker egentligen? Är mycket nyfiken!

26 år. Mamma. Supermodell. Gift med engelsk adelsman. Nej, jag är inte alls avundsjuk på honom. Det här är kanske en av världens absolut vackraste kvinnor.

Man ska aldrig ursäkta sig för att inte uppdatera bloggen. Men jag har haft mina privata anledningar till varför jag varit lite frånvarande senaste dygnet. Nåväl.

Igår fredag kväll och idag har jag varit hundvakt åt Christians fjällkossa Leia och söta puppyn Ferdinand. Själv har jag njutit av sällskap och ätit härlig lunch ute i solen. Lite murkelfyllda laxbollar från Hallen och Chablis. Mmm. Kolla hur jag slickar mig runt munnen…

Ikväll blir det middag på Humlegården med några av mina bästa vänner. Ser verkligen fram emot det. Puss på er.

Igår var jag på invigningen av Humlegården. Och Calle, fan va bra det har blivit. Ikväll blir det afterwork-Champagne på Bistro Jarl med Christian Remröd och sen invigningen av F12.
Vi ses!

Ok, kolla in de här skorna som de har på Nathalie Schuterman. GO or NO GO?
Jag säger NGO. Osäker som fan. De är ju helt fucking crazy. Man kan ju inte inte tycka om dem. Men ändå. Kräver sin man.
Bjuder på klocklistan även i bloggen. Utan inbördes rangordning.

Blancpain - Fifthy Fathoms
Detta är en klassisk sportmodell som kom ut redan 1954 i första versionen. Blancpain är ju mest kända för dressade klockor men jag tycker den här är ett klart alternativ till en Rolex Submariner eller en Omega Speedmaster.
Ca pris: € 9 000 (stål)

Chronographe Suisse Cie – Mangusta Supermeccanica
Som ett alterntiv till en Royal Oak eller varför inte Hublot Big Bang har Mangustan blivit en klar favorit såväl bland F1-förare som internationella playboys. Den är larger-than-life (51 mm) och finns även i helsvart för den som är sugen.
Ca pris: € 25 000 (roséguld)

Patek Philippe – Heure Universelle 5130
Den här modellen drömmer jag om ofta. Särskilt i vitguld som på bilden. Snyggare, mer slimmad klocka som visar tiden från olika världsdelar får man leta efter. Passar till såväl till kostym som till ledigare klädsel.
Ca pris: € 24 000 (vitguld)

Rolex – Oyster Perpetual Milgauss
Den här klockan fortsätter fungera mitt i ett magnetfält. Bara det är ju en anledning att köpa den. Nä, ok, kanske lite för fashiön men måste erkänna att den mitt i sin enkelhet definitivt är den snyggaste stålmodellen från Rolex just nu.
Ca pris: € 4 800 (stål)

Audemars Piguet – Répétion minutes Jules Audemars à Heures sautantes
Kolla in enkelheten som formspråket utstrålar. Men inne i boetten gömmer sig ett unikt urverk. Komplexiteten bygger på att klockan slår varje kvart och varje timme (och fler ggr för varje timme) likt ett avancerat golvur. Och allt inom 43 mm. Drömklockan för mig som excentriker helt enkelt.
Ca pris: € 200 000 (guld)

Hermès-bältet är definitivt en snackis. Go eller No Go?
I say GO GO GO. Just love it. Sann klassiker som varje man bör äga.
Igår var jag på Salka Hallström Bornolds releasefest för senaste boken Salka frågar. Jag gillar verkligen Salka, alltid så snäll och trevlig. Jag menar bara att hon kallar mig för “modets evige riddare” i sin dedikering värmer. Sen är hon extremt kunnig och begåvad också, vilket inte alltid är fallet med dagens modejournalister (inklusive undertecknad).
“Salka frågar - Salka Hallström Bornold
I tio år har Salka Hallström Bornold rest mellan Paris och Stockholm i jakten på modets storheter, och hon har mött dem alla. I Salka frågar delar 41 av världens största modeskapare med sig av sina fascinerande livsöden.
Vem är
Karl Lagerfeld efter 50 år vid modemakten? Hur blev
Carine Roitfeld Paris chicaste kvinna, och vad hände egentligen mellan
Ennio Capasa och århundradets litteraturbluff
JT Leroy? Det är exklusiva samtal som ger en unik inblick i vår tids internationella modevärld och samtidigt en samling personliga berättelser om glamour, passion och ensamhet.
Möt ikoner som Alexander McQueen, Stella McCartney och Viktor & Rolf, märkesgiganter som Renzo Rosso (Diesel) och Louis Vuitton, Tokyo-radikaler som Rei Kawakubo (Comme des
Garçons) och Jun Takahashi, modetänkare som Valerie Steele och Caroline Evans. Och många, många fler.
Salka Hallström Bornold, född 1970, hör till landets mest erkända modejournalister. Salka frågar är hennes tredje bok.
Kort utdrag ur boken:
Butiken mot gatan ser ut som en parisisk boklåda brukar, även om somliga vet att det är ett förgemak till Karl Lagerfelds högkvarter. Studion där han plåtar bisarra porträtt av Nicole Kidman och Mick Jagger. Förlaget där han ger ut böcker av folk som Hedi Slimane och Odile Gilbert. Jag råkar komma ett dygn för tidigt och hittar ett gammalt par som svassar runt bland böckerna: en mikroskopisk kvinna och en lika mikroskopisk man. De pruttar med läpparna: »Karl? Vi har ingen aning«. Så jag väntar. Och väntar.”