Johannes Wikström är en av männen bakom Rodeo Magazine och således anses han vara hipp som f-n. Dessutom driver han musikkollektivet Rollerboys med parhästen Måns Ericson samt producerar musik som spelas av de bästa djs världen över. Johannes är mer Berlin än Berlin. Johannes är Sveriges identiska kopia på John Malkovich och bara det skulle egentligen få honom att plats på listan. Men nej, mr electroboy är med för att han har en genuin känsla för hur man får även de mest streetiga kläder att kännas - ja hur ska man uttrycka det - stylish. Och för er som letar upp gamla inlägg där han figurerar eller försöker hävda att jag hatar ju svart så jag kan inte ha med honom på listan säger jag bara fuck off! Ni har inte fattat nåt i så fall.

Bild från SoHo i Göteborg

“Den modebloggande scarffanatikern Roland-Philippe Kretzschmar har de senaste dagarna redogjort för sin lista över Stureplans bäst klädda. En lista antagligen lika objektiv som statlig nordkoreansk TV. Vad Roland tycks ha missat är att år 2008 är Göteborgs år. Goa Gubbar är som Thom Browne 2007. Som Hedi Slimane 2005 och Armani tjugo år tidigare. Ni fattar. Feskekörk’n är det nya svarta.”

Tack Manolo.se, det är tack vare era hyllningar av stilkultur som på ovan bild som jag snart kommer att bli Sveriges största modeblogg för killar.

Jag vet att jag inte ska skriva så mycket om enskilda produkter men i det här fallet kan jag inte låta bli. Igår träffade jag min kompis Elisabeth som nyligen besökt sin familjs olivfarm i Argentina och hon berättade då om att Moët & Chandon äger gårdar där som producerar riktigt bra mousserande viner under namnet Chandon.  Tyckte det var lite roligt och ett bra insidertips till er mina kära kunniga läsare. Produktionen startade 1955 när dåvarande vdn för Champagne-huset, greve Robert Jean de Vogüé (en av Frankrikes äldsta familjer) besökte Argentina och blev kär i landet.

Så ett litet bubblande undantag såhär en måndagseftermiddag.

Thomas Sandell är kanske klyschigt att ha med på listan men det går onekligen inte komma ifrån att karln har stil. Han intervjuas ju både här och där och figurerar i allehanda stilböcker och vad-har-du-i-garderoben reportage så jag vet inte vad jag bidra mer här i bloggen annat än en stående ovation. Sällan möter man män med så fina skor, välskräddade kostymer och dessutom - surprise, surprise - snygga scarfes. Och är han inte lite lik mig också? Vore inte dåligt att åldras lika bra som herr Sandell. Och ytterligare heder då han är den första på listan som inte är en personlig vän ;-).

En sväng på stan i vårvädret och gick förbi Press Stop på Götgatan, affären där jag inhandlar ca 99% av mina tidningar. Idag blev det Fantastic Man (som jag läste snabbt i Paris hos Edin, men nu ville dra igenom ordentligt) samt nya Monocle. Sen förbi Stockholms bästa bokaffär Konst-ig och idag blev det en bok av fotografen Bettina Rheims. Verkligen att rekommendera.

Snart kaffe och bio. En lugn dag.

Tora darling, Elin darling. TACK för igår. Sjukt bra, roligt och ja helt galet blev det. Och titta hur fina ni är på bilden med Christian här. Det var innan allt spårade ut efter middagen. Har inte haft en så rolig kväll på länge och ja, V, var otippat grymt. Annars har jag ju en snobbig förkärlek för att hänga på klubbar där det spelas “bra” musik som 2:35:1 och Spy Bar, men jädrar vilket drag det var! Hua. Vad gillar ni Christians outfit annars? Han ser sjukt framgångsrik ut eller hur ;-). Gillar särskilt de lite för breda och långa smokingbyxorna och sammetstofflorna med dödskallar. Den här bilden togs tidigt på kvällen som ni ser. Nedan ett exempel på hur det blev lite senare med mer Champagne och mindre skärpa på kameran haha.

Hängde en del med Stureplans relationsexpert Micaela Moreno igår, lyckades till och med lura med henne till Gubbrummet där vi träffade upp Anders Ljung. Hon är fantastisk, skönare tjej från man leta efter. Som ni ser så klädde jag inte upp mig lika som mycket som Christian utan höll mig till en lite vårig kostym i Prince-of-Wales check och madrasskjortan jag fick från NYC nyligen. Blev bra eller hur? Synd att ni inte får en helhetsbild men problemet när man är ute och fotar att det är sällan man själv står framför kameran. Nä nu blir det film och mat.

Stefan Ström är inte bara en god vän utan även en riktig inspiration vad gäller stil och klädsel. Han använder sig gärna av spetsiga konstiga skor och hattar jag aldrig skulle ta i med tång, men när Stefan mixar upp det blir det inte bara unik utan bara jävligt snyggt. Gillar särskilt looken han hade igår, riktigt fräscht. Jeansskjorta är underskattat, jag har själv en från Rose & Born som jag verkligen älskar. Stefans brillor från Tom Ford är också fantastiska och bidrar till att han får den perfekta artiststylen.

Roland-Philippe Kretzschmar är en av de få männen kring Stureplan som verkligen sticker ut från mängden. Han har genom åren genomgått många stilförändringar men börjat landa nu med en avslappnad mix av old school-kostymer, sköna tees och sneaks. Att han dessutom gärna bär fluga och färgglada halsdukar bidrar också till att han platsar på den här listan. I övrigt är hans ruffsiga Strindbergs-kalufs en bidragande orsak till att han får den där lite sköna looken som gör att man verkligen förstår varför han blivit en stilikon inte bara för folk kring Stureplan, utan även över stora delar av landet.

Det finns få saker jag njuter mer av än riktigt bra musik, trevligt sällskap och Champagne. Igår var vernissage-kvällen på galleriet helt sjukt lyckad. Det kom så mycket folk på slutet att det kändes som om man var på nattklubbb, särskilt eftersom killarna från 24:Hours stod för musiken.

Efter vernissaget var över och vi städat undan och slängt tomflaskor (så här recyklar en äkta Kleerup) så drog vi snabbt förbi reklambyrån Lowe Brindfors fest. Dj Vietnaam spelade och ölen var kall så humöret blev på topp. Därefter drog vi vidare till vernissagets efterfest på 2:35:1 där samtliga skärmar i lokalen visade samma konst som på galleriet och Dirty Sound System från Paris pumpade ut den grymaste blipblopen.  Som ni ser på bilden njöt jag verkligen. Särskilt eftersom jag hade på mig ny tee från Marc Jacobs + min finfina pochette från Hermès.

Ikväll ser jag fram emot att fira mina vänner Tora Svensson och Elin Kling, det kommer bli en fantastiskt födelsedagsmiddag. Vad ska ni göra i helgen då?

Carl M Sundevall. Ett riktigt snyggt namn. Estetiskt. Nåväl, det är väl inte direkt förvånande att jag väljer herr Sundevall till en av de bäst klädda männen på Stureplan, inte nu i alla fall. När jag lärde känna Calle för massa år sen nere i Yo Sthlm-källaren på Gärdet var han inte ens i närheten av en bästklädd lista då inte (fast jag var kanske inte så hype heller). Nä - och här kommer väl Calle att antingen lacka eller formulera en välformulerad respons - men han var så stillös att jag inte ens kommer ihåg hur han såg ut.

Med åren - och det tog  många år innan vi blev vänner - så passade han friskt på att dissa mig (och Christian Remröd) för gubbstilen. Tyckte han var ballare liksom, kunde inte förstå sig på jaktslipsar, bredspårig manchester och brogues. Men sen hände nåt, Calle blev kanske gammal (eller fastetsad vid sin nya roll som rolemodel vid Stureplan), men helt plötsligt sportade han en snygg tweed-kavaj från RL. Vilken härlig chockupplevelse! Sen manchester. Brogues.  Snygga skjortor och ja, till och med genuin koll.

Nu tycker jag att Calle definitivt är en av Stureplans bäst klädda med sin lagom fuck-you-I-don’t-care-murvel-stekar-look. Det på gränsen till bohemiskt utan att förlora finess och känsla för det kvalitet och dress codes. Jag vet, prettomeningar jag skriver, men fan, Calle du är grym. Och kolla bara in bilden ovan, hur bra är inte den?

Hörs. Trött är jag också.