Jag har känt mig halvrisig i ett par dagar nu. Speciellt min mage. Har man magsår så får man x antal tecken att det är dags att uppsöka läkare, innan det slår ut rejält. Jag vaknade med magkramper. Vidriga jävla magkramper. Hoppade in i duschen, och ringde sedan en kompis som körde mig till St Görans sjukhus. Evig väntan på akuten, men tack och lov så har jag så fina vänner som finns där för mig. Och imorgon ska jag hämta ut min medicin som förhoppningsvis kan göra underverk i lilla magen.

Jag och Jämpa åkte sedan till söder och åt mat på en härlig uteservering. Kanske för att fira att jag orkade ta mig till akuten. Nu ligger jag hemma i soffan och försöker överleva. Det går ganska bra.

Gårdagen var förövrigt över all förväntan. Jävlar vilket bra drag det var på Utecompagniet!

Elin Lanto, Kalle Engström och Ida Lanto.

När det är varmt ute får jag någon sorts panik. I mitt huvud upprepar sig Carpe Diem likt en 14-åring. Jag måste vara ute. Jag måste fånga dagen. Det svämmar över för mig. Jag pallar inte den grejen.

Mellan 13 och 15 satt jag på Strandbryggan med två vänner. Varmt och jättehärligt. Sen fick jag panik och ville hem. Lika bra det kanske, för jag fick äntligen lite ordentlig sömn. Men nu sitter jag här och förbannar mig över att jag fortfarande är likblek och att jag absolut inte fångade någon jävla dag.

Jag får väl helt enkelt göra det jag är bäst på. Fånga natten.

Wow. Jag har varit obeskrivligt bakfull idag. Trött och jävlig. Skulle till Mocco och träffa Malin på en snabb kaffe, men hittade inte dit. Totalt hjärndöd. Och så glömde jag mitt leg på banken. Tillslut bestämde jag mig för att skita i den här dagen, och gick till Ciao Ciao. Beställde en fet pizza med bea, och sen hem till soffan.

Ni mailar o undrar om Sunblock. Mina ex-kollegor finner ni här: Oksana och Pillan.

Behöver jag nämna att bilderna inte är fixade? Därav härliga blåmärken etc.

Efter en dag av vinlunch, och fint sällskap är jag helt slut. Jag ska dock trotsa det med Collage-drinkar med vänner och sedan Utecompagniet. Ses där.

Igår hade vi Göteborgs (Push) fantastiska nattklubbschefer på besök. I samlad trupp åt vi stor middag på humlan, och fortsatte sedan till Utecompagniet, Laroy och White room. Jag kände mig som 19 igen, vilket var helt fantastiskt.

Tora och Roy

Rebecca Scheja och Fiona

Anna Lundberg och Sandro

Isabelle Filling

Daniel Boudal

Fiona och Johan Petré

Niklas Röja

Camilla, Viktor BK och Michaela Forni

Per och Daniel

Novel

Daniella och Kristoffer

Carl Persson

Zazkia Berlin

Ja, alltså. Att det är min blogg, och att jag gör vad fan jag vill.

Min hjärna går på högvarv. Jag förmår mig inte att sortera viktiga tankar med barnsliga, och utan att veta det – har jag själv odlat en tornado av känslor. Jag tänker på min styvpappa som jag fullständigt bortprioriterat de senaste dagarna. På min lägenhet som jag får om ett par veckor, hinna köpa möbler? Jag tänker även på att jag ska jobba varje dag resten av veckan, och försöker pussla ihop det samt hinna umgås. Låter som världens enklaste ekvation. Men i min hjärna är det jag som spyr galla över mig själv. Jag skulle kunna fläka ut mitt hjärta och get it over with, istället ligger jag i sängen med minst 10 kuddar och försöker lösa det själv. Det är mörkt, men jag förmår mig inte att resa mig och tända lampan.

Min grekiska sida vill ständigt ha ljust runt omkring mig. Är det inte naturligt ljus, går även sjukhusljuset bra. Det som biter i mina ögonglober, och det som lovar att aldrig lämna mig. Ljuset är min trygghet, och jag förlitar mig ständigt på det. Dagar då en av lamporna plötsligt kunde spricka, kunde jag med detsamma känna hopplöshet. Inte över tanken att behöva pallra mig till närmsta affär. Utan ett visst svek. De visste hur mycket jag behövde dem. Jag lämnar alla lampor på när jag går hemifrån om kvällen. Tanken på ett tryggt hem, och ett ljus som väntar på mig när jag kommer hem – gör att den där vinflaskan smakar bättre och bättre.

Jag och Vanessa har suttit i solen och planerat nästa MBIOOT event vi ska ha. Snart så!

Jag hinner tyvärr inte skriva så mycket just nu. Tyckte dock att den här artikeln var lite rolig. Mood manager? Jag måste erkänna att jag smålog lite när jag läste det. Helena Trus (som jag för övrigt tycker är en helt fantastiskt söt tjej) har gått och hittat på en ny titel till mig. Mood manager, alltså? Nej du Helena. Blir inge me de.