Klart vi ska ha lite piff-pepp när det är nyårsafton och allt! Idag står David Bowie för den, och om du följer Bowie-länken kommer du till en av världens bästa låtar någonsin också, Let´s Dance!

/Cecilia

Det har varit ett väldigt händelserikt år för min del, jag hoppas innerligt att 2009 blir mindre intensivt. Men det har också hänt mycket som bara har varit sanslöst skoj, och det är det jag tänker bära med mig inför nästa år.

Jag älskar mitt nya jobb som Visual Merchandiser på PUB men det var trots det sorgligt att stänga vår älskade butik Le Shop Stockholm i somras. Det var min vardag varenda eviga dag i nästan sex års tid. En stor förändring således.

Jag är dock väldigt glad att jag får vara med om hela resan när Stockholms äldsta varuhus får en total makeover, i slutet av februari är det lååånga projektet helt klart. Och vi var på plats från start med Le Shop Stockholm på PUB.03 i september 2007, och jag kommer att vara på plats för hela PUB som Visual Merchandiser nu i februari 2009.

Ett och ett halvt år senare. Det kommer att bli så, så fantastiskt!

Annars då?

Jo, skotokig som jag är så kan jag räkna till att ha utökat min garderob med ungefär femton par skor och stövlar under året som gått. En hel del har jag fyndat vintage, men ett par andra är av den här kalibern:

Christian Louboutin, inköpta i London och invigda i Paris. Sämre kan man ju ha det.

Och ingen kan ju ha undgått jakten på de här…:

Vilket till slut blev en sanndröm, det såg ut så här på premiärturen och den veckan sköt mina besökarantal i höjden här på bloggen, ha ha ha. Lårhögt ska det visst vara:

Och så de färgglada älsklingarna:

Jag semestrade i Nice med min älskling och i hatt:

Jag var med på en plåtning till DV Mode:

Jag färgade håret mörkare hos min kära frisör Tony Lundström i september också, och jag har ingen utväxt att tala om så jag blir verkligen mörkare för varje år som går. Och jag älskar det. Så här såg det ut när det var alldeles, alldeles nygjort:

Men om man ska lämna yta, hur härligt det än må vara, för en liten stund.

Det finns något som jag tänker på mer än något annat, och det är min älskade mor. Sedan jag skrev inlägget nedan har hennes lungkapacitet försvagats ytterligare, nu är den nere på 22%, och det är en lunga som står för hela den siffran. Den andra lungan har helt givit upp och mamma fick syrgas till hemmet nu i december. Och små behållare portabel syrgas att ta med sig ut. Jag kan bara hoppas att hon kvalificerar sig för en lungtransplantation och att så då sker under det nya år som snart är här. Tårarna bara forsar ner för mina kinder när jag skriver detta. Men så är det. Jag tycker det är så viktigt att alla förstår vad som kan hända när man är röker, risken man tar. Det drabbar inte alla, men det finns inga garantier för vem som råkar illa ut. En partycigg någon gång ibland är nog ingen katastrof, men att röka dag ut och dag in är som att spela rysk roulette med sitt liv. Och nu vet vi bättre än vad man gjorde då.

Originalinägget, så här skev jag med mamma vid min sida, den 7:e juni 2008:

MERA MAMMA

“Igår roade jag mig med att verkligen kolla igenom ALLA mammas fotoalbum. Många skratt blev det. Jag hade rosa knälång kjol, vit kavaj, vita platta finskor, rosa rosett i håret och rosa näthandskar på en skolavslutning i mitten på 80-talet. Det var ingen vacker syn, ha ha ha, men jag tyckte förstås att jag var superfin just där och då.

Men mamma däremot! Hon var jämt cool. Gult är verkligen inte fult:

I Florida 1981, 31 år gammal. Snygg som få. MEN. Det finns ju alltid ett men. Den där giftpinnen (cigg alltså) som mamma polade med i 26 år gjorde henne lungsjuk. Idag lever mamma med KOL och emfysem och har bara futtiga 25% lungkapacitet kvar. Som att ständigt andas genom ett sugrör. Och det är en obotlig sjukdom, tillståndet kan aldrig förbättras, utan försämras varje år. Inte så cool, bara så ledsamt.

So boys and girls - fimpa. Det är bara inte värt det.

Kram,

mamma Monica & Cecilia”

Ta nu hand om er idag och hoppas ni får en underbar nyårsafton. Själv firar jag tillsammans med kärleken och några av mina bästa vänner, och det ska bli så otroligt roligt. För även om man har sorg i livet så ska man ju inte sluta glädjas åt det som faktiskt är bra!

/Cecilia

En liten aptitretare inför morgondagens festligheter, i den här lilla fantastiska saken kommer jag att skåla in det nya året:

Vi ska äta nyårssupé på Riche tillsammans med goda vänner. Det kommer att bli fint.

/Cecilia

Jag är lite oplanerat ledig idag, den hubb (gemensamma skyltytor på de olika våningsplanen i PUB) som skulle ha kommit till PUB.03 igår, hade dessvärre defekt ytskikt. Så den hamnade i karantän till på fredag. Och då skulle jag egentligen varit ledig, men det gör ju absolut ingenting alls. Jag gillar sånt, när dagarna inte ser likadana ut och man inte kan planera allt. Ingen risk för att bli uttråkad på jobbet, med andra ord.

Sen fick ju jag nya leksaker lagom till julskyltningen också, men som jag inte hunnit visa för det har varit så himla fullt upp. Små bedårande skyltskåp som vetter mot Gamla Brogatan, som man kan spana in när man promenerar förbi.

Att fylla de här med smått och gott var kanske ännu roligare än att klä på skyltdockor, om det nu är möjligt? Sedan var det förvisso ett stort också, som man måste klättra in i. Det är jag inte lika förtjust i, resultatet blir ju bra men vägen dit är knepigare. Nåja. Nästan perfekt, hos mig är glaset alltid halvfullt!

Kolla in, här kommer några:

Sötaste bebistofflorna, angorasockor och Adidasdress för de väldigt små människorna i ett pytteskåp.

Tofflorna finns i butiken Prinsar och prinsessor/PUB.-2, angorasockorna hos Twilfit/PUB.00 och Adidasdressen hos Team Sportia/PUB.-1.

Ett avlångt skyltskåp fyllde jag med parfymer från Agent Provocateur och Viktor & Rolf, fransscarf, berlockhalsband, angorasockor igen (fast för oss lite större människor) och de sötaste lackpumpsen någonsin med rosetter, från Fifth Avenue Shoe Repair.

Parfymerna finns hos Kicks/PUB.00, fransscarfen hos Moisie/PUB.02, de vackra berlockhalsbanden kommer från Ghost & Lola hos A-Styl/PUB.03 och FASR hittar du på Awesome Rags/PUB.01.

Ombyte förnöjer. En ensam och svinsnygg kuvertväska med nitar, märket heter Abro och finns hos butiken Moisie/PUB.02.

Laptopväska och halsduk från Aplace/PUB.03, Calvin Klein-klocka från City Ur/PUB.02, Wood herrparfym (från Kicks, som tidigare). Både handgranatsljuset och boken kommer från Galleri Operatingplace/PUB.03, som har fina små gadgets utöver all härlig konst.

Och här är den stora rackaren, som man måste krypa in i. De andra skyltskåpen öppnas smidigt från utsidan, men inte denna. Nejdå, jag ska klättra över hyllor fyllda med produkter hos Kicks för att komma dit. Tänk om stegen skulle slinta. Ouch. Vilken krasch.

Väl inne måste det vara en otroligt rolig syn, för det är ju inte så högt i tak, så det är ju att krypa omkring på alla fyra som gäller. Det var några killar som hade väldigt kul och knackade på rutan och fotade när jag gjorde i ordning det med alla skor. Apan i buren, ha ha ha. Jag bjuder på den.

/Cecilia

Blandad liten kompott Irina Lazareanu denna tisdag.

Hela hon är fantastisk, och jag är ständigt olyckligt kär i hennes näsa, perfekt storlek och form. En sån skulle man ha.

Irina med Bette Franke backstage Sonia Rykiel, februari 2008.

I italienska Marie Claire, oktober 2008, fotat av Francois Rotger.

På fest i regi av V Magazine, september 2008. Den där saken hon har på sig skulle jag också väldigt gärna vilja ha. Löjligt fin!

i-D magazine april 2007, foto av Richard Bush.

Harper’s Bazaar, också i april 2007, foto av vår svenska stjärna Camilla Åkrans.

Bilder lånade från New York Models.

/Cecilia

Mera svart.

Jag lovade ju att rikta kameran åt Aplace-praktikanten Alexanders håll ofta och gärna, så här kommer han igen:

Trenchcoat: April 77 (Aplace/PUB.03)

Skjorta: Raf by Raf Simons (Aplace/PUB.03)

Halsduk: mamma stickat

Byxor: Weekday

Sneakers: second hand

Halsduken syns tyvärr inte så bra på bild, men den var glesstickad av Alexanders mamma, i angora eller mohair (kan inte komma ihåg vilket nu) och något slags tjockare sammets- och sidengarn. Och det var så otroligt snyggt gjort, så Alexander lovade att fråga om inte mamma kunde sticka en till som jag kan få köpa. Hoppas, hoppas!

Ljusade upp en till bild så man kanske kan se kläderna liiite bättre. Ser bra ut. En snygg svart massa.

/Cecilia

Jag idag. Påpälsad, svart och fransig.

Jeans: April 77 (April 77 finns på Aplace/PUB.03, men jag är osäker på om just denna modell finns inne)

Guldskor: Let´s shop vintage

Fransig blusjacka: vintage (Humana/Odengatan)

Fransscarf: Passigatti (Moisie/PUB.02)

Gammal räv: vintage (Nininette/Nybrogatan)

Halsduk: handvävd från Estland

Väska: Hanna Hammarberg

/Cecilia

Underbara måndagsmorgon!!!

Hittegodsavdelningen hos Gävlepolisen ringde precis, kan man få en bättre start på dagen? Knappast.

Någon vänlig själ har bemödat sig med att lämna in min plånbok där!!! Med pengarna kvar till och med! Det är alltså ingen tjuv som varit i farten, som jag trodde. Jag är så glad och så rörd!

Livet är bra fint ibland. TACK du fantastiska människa som inte bara gjorde min dag, utan satte guldkant på slutet av året.

Jag, en väldigt glad och tacksam sådan.

(Och man kan inte häva spärren av det nationella ID-kortet, så jag måste fortfarande göra ett nytt. Kärt besvär, he he.)

/Cecilia

Sitter och bläddrar i franska Vogue. Och på var och varannan sida är det annonser för juveler, ädelstenar, diamantklockor och lyxiga smycken överlag. Kanske förvisso lite extra juvelfyllt eftersom december/januari-numret tillägnas prinsessan Stephanie av Monaco och det är juletid, men ändå.

Kolla bara, här är en bråkdel:

Så mycket bling. Kom att tänka på att det generellt är så i internationella modemagasin, men inte alls lika påtagligt i de svenska. Det måste ju betyda att det lönar sig att annonsera stort internationellt, att juvelerna säljer därefter. Men inte här hemma?

Självklart är vår nation mindre till både yta och befolkningsantal. Men det känns som om både kvinnor och deras män uppvaktar varandra (och sig själva) med juveler i alla dess former i väldigt mycket större utsträckning i andra delar av västvärlden.

Är vi inte lika glamourösa? Om vi skulle ta och ändra på det? Tänk att flytta Stockholm till Paris!

Ja, hjärtans gärna. Man kan ju alltid drömma. Om jag hade ungefär fyrtio loppor till övers skulle jag hänga på mig de här örhängena från Vhernier, av guld och ebenholts:

Så otroligt fina. Jag kan se dem på mig med den lilla svarta och skyhöga klackar på en ljuvlig intim middag någonstans i Marais… Helst varje dag. Hmmm. Att ha lufsat runt i myskläder på landet i princip hela julen har visst fått mig att sukta ordentligt efter parisisk puls.

Oh well, jag ska i alla fall lära mig franska en vacker dag. Mitt eget lilla Paris här hos mig. Hälften vunnet!

Och på nyår, då blir det strass i stora lass. Watch this space.

/Cecilia

Hemma i stan igen. Önskar att jag kände mig Frankie Rayder-het (minus ciggen). Jag tror jag börjar med en dusch, Rom byggdes ju trots allt inte på en dag.

Bilder lånade från The Fashion Spot.

/Cecilia

Så var allt spärrat. VISA-kort och bankkoder, ID-kortet anmält stulet och plånboken likaså. Jag har aldrig blivit av med en plånka sedan jag var barn! Sjutton också. Jag som brukar ha råkoll på mina grejer har sorg just nu. Som om man inte hade annat att göra… det blir ju inte lite administration och meck i samband med detta. Suck. Och jag verkligen ÄLSKADE den där plånboken. Hoppas det finns fler att få tag i, jag har ju bara fått njuta av den i någon ynka månad. Materialist javisst…

Eller förresten. Jag kanske ska skaffa mig en skruttig en. Eller återanvända min gamla trots att den har sett sina bästa dagar. Så behöver det inte kännas så otroligt trist om man skulle bli av med den igen.

Det enda positiva är att jag inte var så schnygg på mitt nationella ID-kort, farbror Polisen hade förutom att använda sig av vidvinkelkameror lyckats sätta en stämpel på halva min trut, så det såg ut som jag hade en liten snörpt sak till mun. Det ska bli ett sant nöje att fixa ett nytt, ha ha ha.

/Cecilia

Jag blev sugen på att loppisfynda idag, det var så jag upptäckte att plånboken saknades. Tur att tröstshopping funkar hyfsat bra ändå. Speciellt när man är så illa tvungen att shoppa för kärlekens pengar och när det låter så här:

Vinylskivor blev det, bland annat denna - fast utan den fantastiska videon förstås. Men ändå. Sådana här gamla godingar är ju riktiga partytrick, he he.

/Cecilia

De lediga dagarna bara försvinner trots att man inte gör så mycket mer än att gå ut med mammas vovve. Och äter. Och tappar bort plånboken.

Puh-lease. SÅ packad var jag ju INTE på juldagen, men uppenbarligen tillräckligt för att klanta mig ordentligt. Men jag håller hoppet uppe, för det verkar inte vara någon som har plockat ut några slantar på kortet i alla fall. Men jag har hur många kvitton som helst i den som jag behöver till min redovisning. Och så Botkier-plånboken som sådan, snyggast i hela världen ju. Buhuu.

Hittelön utlovas om någon har hittat den!

Håller tummarna hårdare än hårdast.

/C.

Malcolm McLaren - Jazz is Paris

Tänkte dela med mig av en till låt från en av mina favoritskivor, Malcolm McLarens Paris från mitten av 90-talet. Jag lade upp en annan i april, låten heter Revenge of the Flowers och då med Francoise Hardy.

/Cecilia