Min TV har gått halvsönder. Samma TV som mormor Ingrid Flinta såg Armstrong landa på månen med, i och för sig. Men ändå.

Det hade varit mycket bättre om den var helt sönder. För då hade inte jag gått till jobbet varje morgon och tänkt: “Den där fladdrande bilden, det har nog ordnat upp sig tills att jag kommer hem ikväll!” Av sig självt, liksom. Eller med hjälp av en hustomte.

10 timmar senare. Nyckel i låset, hall, vardagsrum, fjärrkontroll. Sätter på TV:n. Samma fladdriga bild. “FAN”, skriker jag högt. Provar TV3 FAN SVT FANFAN Kanal 5. Nej. Nehe.  

Sätter mig i soffan med en djup suck. Zappar. Fastnar framför ett avsnitt av Two and a Half Men. I alla fall tror jag att det är det. Snart vänjer jag mig vid att Charlie Sheen, Calle Schulman och Matvraket far omkring som galningar över hela rutan och upp i hörn.

Det kan ta mig flera veckor att posta ett brev. Som redan har frimärke på sig, alltså. Jag kommer inte att köpa en ny TV förrän den här börjar ryka och bilden blir svart.

Eller jag har hamnat på psyket.

/M