Har en väninna som för tillfället har ont i hjärtat. Killen, orsaken, är en jävla tönt och förtjänar verkligen inte uppmärksamheten. Men ni vet hur det är. Och som vän vill man naturligtvis finnas till hands.

Hon öppnar ytterdörren i mjukisbyxor och ja, en av hans kvarglömda tröjor. ”Hej, hjärtat”, säger jag. Min vän hasar tillbaka till sovrummet utan att hälsa och sjunker ner på sängen, som ligger begravd under ett berg av använda kleenexnäsdukar.

”Vad gör du?” ”Gogglar Voodoo-docka”, svarar hon och jag gräver inte vidare i saken. Öppnar en flaska vin istället. Rött, för dramatikens skull. Hon tittar på den, ser på gränsen till förtvivlad ut, och gnäller: ”Det här kommer inte att räcka.”

4 timmar, och en halv box Ful-Shiraz senare, somnar min vän med svullna ögonlock, röd näsa och blåbärsläppar. Jag lägger en filt över henne, stänger ner sidan Svart Magi – Så fungerar det och smyger därifrån.

Det är kallt när jag går hem. Östermalm ligger öde och tyst. Möter en ensam hundägare, vi båda viker undan med blicken. Drar halsduken tätare omkring mig och stoppar ner händerna i jackfickorna. Tänker: “Det var väldigt länge sen jag var kär, olyckligt eller inte.”

Kommer på mig själv att vara avundsjuk på min väninna.

Hon känner åtminstone.

/M

12 November 2008 19:24 av micaela. | Uncategorized |

12 kommentarer »

Hej, på fredag ska jag på dejt med en kille som jag tidigare dejtat (somras) men det gick för fort fram enligt mig så jag vände på klacken och gick åt andra hållet (eller snarare huvudet i sanden-tekniken). Har nu kommit till mina sinnens fulla bruk igen då han egentligen verkligen är min typ och snygg som attan. Till frågan då: Hur ska jag agera för att han inte ska tro att jag psykiska problem när jag väljer att ignorera mitt beteende i somras? (För jag skäms faktiskt. lite.)

[Kommentera]

av L — 12 November 2008 at 21:12

Jag känner igen mig så väl i vad du skriver… Men – jag har insett att jag har problem med binjurarna och/eller sköldkörteln. Det behöver ju inte alls vara samma sak för dig, men det kan vara värt att checka upp. Det är tydligen vanligare än vad man tror och ett resultat av längre tids stress. Hormonerna kommer i olag och förutom likgiltighet och trötthet drabbas man ofta av t ex mensvärk och acne. Sedan jag började handskas med problemet har alla känslor kommit tillbaka, det är underbart!

[Kommentera]

av Jenny — 12 November 2008 at 21:22

Åh, vad ja känner igen mig! Har aldrig känt mig mer medveten om min existens på denna jord som när jag var som olyckligast kär. Jag kände så mycket att det kändes som att jag höll på att gå sönder och nu (dejtar en kille som jag inte känner den där gnistan med) känner jag mig tom och likgiltig och önskar nästan att jag kunde få känna mig så levande igen som jag gjorde då.

[Kommentera]

av Sandra — 12 November 2008 at 21:39

I feel the same. jag har blivit som en zombie. utan känslor och apatisk. jag är aldrig intresserad av någon längre. vill ha förändring. nu.

[Kommentera]

av Gabriella — 12 November 2008 at 22:08

Du skriver otroligt bra, och så himla rätt! Tror inte det finns en enda tjej som inte känner igen sig i nästan allt du skriver.
Din blogg hjälper en verkligen i alla situationer!! Hoppas du också blir kär snart!

[Kommentera]

av Anna — 12 November 2008 at 22:19

Du borde göra något mer av ditt skrivande. Den här bloggen är för liten för dig.

[Kommentera]

av bob — 12 November 2008 at 23:40

|| || || Finansiärer sökes till byggnadsprojekt: ”På Artillerigatan 20-24 ska byggas en 70 meter hög fastighet innehållande kontor, bostäder, nöje och affärer” || || ||

>Bakgrund:
Det är inget nytt att Sverige med sin omfattande handel med omvärlden är beroende av vad som händer på handelsplatser i städer som London, New York, Tokyo m.m. Men beroendet avspeglas inte i Stockholms innerstads stadsbild. Vi måste leva som vi lär, ska vi verka på en allt större och mer lättillgänglig Global Finansmarknad och vara en del av Globaliseringen måste vi v i s u a l i s e r a visionerna.

>Arkitektur:
En fasad i glas med inslag av marmor ger ett rustikt och pampigt intryck. Inspirationen hämtas från Teheran där det finns många smakfulla och eleganta höga glasbyggnader med inslag av ljus och mörk marmor. Inredning går i franskt och italienskt och är en blandning av klassiskt och nytänkande.

>Infrastruktur:
Under markplan finns ett parkeringshus. En tunnel som börjar vid Strandvägen leder rakt in parkeringshuset. Syftet med tunneln är att inte belasta den redan hårt trafikerade Artillerigatan.

>Tillstånd:
Jag kommer föra bestämda diskussioner med Byggnadsnämnden och Skönhetsrådet för att få de byggnadstillstånd som krävs. För en visionär är det inte svårt att förstå att fastigheterna som idag finns på denna tomten inte passar in i innerstadens stadsbild.

>Tidsperspektiv:
Lågkonjunkturen inom byggbranschen innebär att det är en bra tid att börja kontraktera bra byggentreprenörer. Den låga efterfrågan just nu inom byggbranschen innebär att det finns möjligheter till att kunna pressa kostnaderna.

>Förvaltning:
Bottenvåningarna kommer hyras ut till kläd- och inredningsbutiker, atmosfären genomsyras av epitetet Top-Notch. Det finns kläder från såväl Frankrike och Italien i mellan-pris-segmentet.
De mellersta våningarna kommer hyras ut som kontor och de övre våningarna kommer säljas som bostadsrätter.

>Projektledning:
Jag är projektledare för att attrahera finansiärer, om jag får en känd näringslivsprofil som huvudfinansiär kan jag använda mig av dennes PR-värde för att attrahera finansiering från flera mindre finansiärer. Ger arkitekterna arbetsunderlag och följer nära deras arbete för att skapa den den rätta visuella känslan. Kommer nära följa byggentreprenörerna för att driva på management och kvalitetsfrågor och säkerställa att tidsramen efterföljs. Är projektledare för att attrahera de franska och italienska butiker som kommer vara en del av byggnadens atmosfär och kännetecken. Jag har visionen att skapa en byggnad som är utmärkande såväl kulturellt som visuellt. Det finns ingen annan i Sverige än jag som kommer ta initiativet till ett projekt av detta slaget. Om någon hade velat göra det, hade man redan gjort det, det finns ingen i Sverige som har motivationen och drivkraften till att skapa den atmosfären som jag visuellt och visionärt beskriver.

“The Time Has Come, It Is Time To Expand.”

Finansiärer: Kontakta Anna Hibbs, anna.hibbs@gmail.com, initiativet vidarebefordras.

Martin L
28 år
MBA - Finance
Ekonomihögskolan i Lund

[Kommentera]

av Martin — 12 November 2008 at 23:41

När ska du gå tillbaka till eller släppa stora exet?

[Kommentera]

Christine kommenterar:

Det undrar jag också!

Både för Micaelas & min egen räkning.
Kan relatera till varenda cynisk klyscha som damen levererar vilket tyder på HANG UP!

[Kommentera]

micaela kommenterar:

Jag kan förstå att det är så det ser ut, absolut. Men vi ärverkligen bara vänner. Bästa vänner. Och har släppt varandra för flera år sedan.

Men nån jäkla hang up verkar jag ju onekligen ha.

Kram

[Kommentera]

av svenne banan — 13 November 2008 at 0:19

Jag vet hur du menar och jag var länge en zombie, men något hände när jag flyttade utomlands för två år sedan och jag en helt annan relation till kärlek. Mina vänner blir irriterade på mej för att jag blir förälskad snabbt och passionerat, har stormiga och knäppa relationer. Nu har jag hittat en pärla och försöker att inte “rush it” men det e svårt! Men jag kom på mej själv att det gör inget, jag har aldrig kännt mej så levande som jag gör nu. Jag lever för och på kärlek och det borde alla göra!

[Kommentera]

av Jo — 13 November 2008 at 12:41

Maste bara papeka vilken otroligt harlig blogg du har, och hur val du formulerar dig. Gillar egentligen inte bloggar och vet inte riktigt hur jag gled in och hamnade har, men for 15 min sedan var jag pa extremt daligt humor, och nu ligger jag har skrattandes och kanner igen mig i mycket.
Dags for dig att skriva en bok ist :D

[Kommentera]

av hej — 16 November 2008 at 9:57

Skriv en kommentar: