 |
|
Struntar i att försöka vara rolig. Smart. Sexig. Jag vill hellre tacka er, utan trams. Det som var speciellt med Mitt i smeten och Smeten var alltid Ni. Och ni minns väl vad jag sa: bara för att jag slutar blogga innebär det inte att mitt samarbete med Stureplan.se är avslutat… Så. Vi syns snart igen! Puss och kram, Micaela Jag har tappat min mobil, blivit bestulen (*dramatiskt ord). Med mer eller mindre lättklädda pics i (bildserien heter: att gräva sin egen grav i Victoria Secret). Var bara tvungen att få ur mig det. Nerifrån golvet där jag ligger i fosterställning. Det är himla tråkigt, det här. För jag har 2 1/2 projekt på gång (efter detta inlägg, kanske något mindre. Eller inget alls). Personen som stal min mobil slungades rakt in i ett Sex and the City-avsnitt med namn, (direktöversätter titeln): “Jag käkar kakor och har dem kvar, jag.” Just nu micropoppar Ericsson-tjuven och undrar: “Vem hamnar hon till slut i säng med?! Vem av dem blir det?!” Nu kanske ni skakar på huvudet och tycker att jag är jävligt klantig som outar mitt Skitstövels-Jag. Men helt ärligt, vad ska projekten göra? Ringa upp och skälla ut mig? /M * Ernst-Hugo Järegård.
Killars största relationsrädsla är att bli avvisade. Och killar är inte ödmjuka, de låtsas bara vara det om situationen kräver det. Kombinationen gör att de tänker: “Du ska vara glad att jag ens försökte något“, när de blir nobbade. Tjejer, ni vet när Sandy i Grease tuffar till sig i slutet av filmen? Slänger cigaretten på marken, fimpar med en skyhög klack och säger: “Tell me about it, stud.”
Det är ni. /M
(När kycklingsöta Johnny Wohlin inte plåtar 30plusare för Pause är han hovfotograf på Moore. Där jag har sökt jobb.) För en tid sedan mailade chefredaktör Hugo Rehnberg mig och undrade om jag hade några roliga uppslag till en krönika. “Absolut!”, svarade jag. “Har en skitbra idé!” Berättade. Fick tillbaka: “Ta bort bra ur den meningen och du är något på spåret.” Typ. Lite dålig stämning och ett nytt förslag från mig senare var vi i alla fall överens. Skriver alltså INTE om min skribent-fetish. Utan om vilket trauma det är för killar som är födda före 1980 att Samantha Fox är lesbisk. Framför allt hänger jag ut två av mina bästa vänners sexliv. Apropå dålig stämning. /M Söndag. Utanför ICA Banér. Håller upp dörren åt en äldre dam i ljusblått hår som drar en dramatenväska efter sig. Hon ler: “Tack, söta du.” Jag ler tillbaka. Mys. Att handla på ICA Banér är lite som att vara med i en cirkus. Möter man nån i en gång får man klättra ÖVER varandra, så litet och trångt är det. Suckar du vid salladen fladdrar ett kvitto iväg vid kassan. Jag lovar… … och i alla fall. Har precis hoppat bock med en man i oljerock förbi knäckebrödet när en hög röst tjoar: “DÄR ÄR JU DU JU, SOM SKRIVER SMETEN! OCH SOM SKREV ANONYMT FÖRUT!” Två Öfvre-Gossar kommer fram. Skrattar. Dunkar min rygg. Och citerar ett gammalt Mitt i smeten-inlägg för mig, en hel butik och under buller och bång: “Tjejer tar det INTE som en komplimang när killar säger Jag tänker på dig när jag runkar. Vet inte vem det är som har lurat i er det till att börja med!” Asgarv. Ryggdunk igen. Laroy 23 år gör en sista klapp i luften med en neurotisk relationsbloggare, som här vill dö. Sen: något ljusblått som undviker mig, anklagande blickar från charkgubbe och illa dolda fniss från kassörska. Idag tänker jag: Konsum, Karlaplan. /M
Jag ska sluta blogga. Igen. Smeten är färdig. Till helgen skriver jag mitt sista blogginlägg. Om man räknar med Mitt i smeten-tiden är ni mitt tredje längsta förhållande. Och nu tänker säkert några av er: “VA? Det var ju JAG som skulle göra slut med HENNE! Så hann hon före. Fy fan vad retligt!” Visst är det. Men det här är faktiskt inte ett slut. Jag är som nyförälskad och kommer tillbaka. Ja, jag hotade just er. På ett kärleksfullt sätt. Kram Att komma ihåg i morgon (och alltid): Du vaknar. Försöker sätta dig upp. Det går inte. Hufvudvärk. ”Ajajaj”, gnyr du och kurar ihop dig i fosterställning. Fragment av gårdagskvällen börjar rulla som en film på din näthinna. After work på Riche. Drinkar på Bistron. Fuldans på Village. Ett ansikte, nära. På Village? Nej, i en taxi. En röst: ”Höj volymen!”. Din röst. Ansiktet nära ditt igen. Du kysser någon, du kysser någon i ett baksäte men vet in… ”Är du vaken!?”, undrar en hög och glad röst från sovrumsdörren. Hjärtattack. Du kisar bort mot personen. Sluter ögonen igen. Viskar: ”Ja…” och ställer frågan till dig själv: ”Vad fan tänkte jag med?” Utseende är inte allt! /M (Svar: Förmodligen mycket lite, alternativ inte alls.)
Min TV har gått halvsönder. Samma TV som mormor Ingrid Flinta såg Armstrong landa på månen med, i och för sig. Men ändå. Det hade varit mycket bättre om den var helt sönder. För då hade inte jag gått till jobbet varje morgon och tänkt: “Den där fladdrande bilden, det har nog ordnat upp sig tills att jag kommer hem ikväll!” Av sig självt, liksom. Eller med hjälp av en hustomte. 10 timmar senare. Nyckel i låset, hall, vardagsrum, fjärrkontroll. Sätter på TV:n. Samma fladdriga bild. “FAN”, skriker jag högt. Provar TV3 FAN SVT FANFAN Kanal 5. Nej. Nehe. Sätter mig i soffan med en djup suck. Zappar. Fastnar framför ett avsnitt av Two and a Half Men. I alla fall tror jag att det är det. Snart vänjer jag mig vid att Charlie Sheen, Calle Schulman och Matvraket far omkring som galningar över hela rutan och upp i hörn. Det kan ta mig flera veckor att posta ett brev. Som redan har frimärke på sig, alltså. Jag kommer inte att köpa en ny TV förrän den här börjar ryka och bilden blir svart. Eller jag har hamnat på psyket. /M
Stockholm, New York, Les Caves du Roy, Monaco. Stockholm igen.
”Jag läste Mitt i Smeten, som lovat. ”Jaha”, tänkte jag sen, ”var det allt?” Och det var det.” Kristofer Ahlström, nöjeschef på tidningen Café ”Jag ÄLSKAR omslaget!” Elin Kling, Founder of Dagens Outfit ”Skrev en liknande grej -93. Fast ändå inte. Men ni vet kapitlet om”Kredd-diggning”? Det ordet har jag hittat på! Brattjejer som raggar kredd. Ingen vet mer om detta än författaren, Micaela Moreno!” Carl M Sundevall, journalist “Är ni med mig? Jag frågade: ”ÄR NI MED MIG??” Köp boken då, för fan. God morgon!” Alex Schulman, journalist
/M Jag ser konturerna av ett ansikte. Jag ser ett bekant rörelsemönster. Fan. Viker snabbt undan med blicken. Kollar mig stressat omkring efter en flyktväg. Hittar ingen: har att välja på att gå rakt in i en husvägg eller stå kvar. Nu gäller det att se jävligt busy ut. Måste simulera ett telefonsamtal, ett viktigt. Tar upp mobilen, sätter den mot örat och… lyssnar. På ingenting. Ungefär sådär som man gjorde med snäckor från Skansen Akvariet när man var liten. Känner mig som idiot. Tänker: ”Vad gör jag om det ringer nu??”, och får lätt panik. Sekund senare inser jag att jag har tagit fel på person. Killen, för mig helt okänd, går förbi och jag inombordsfnissar: ”Gud vad jag är töntig, asså. Det är ju bara att säga Hej!” Faran är över, jag drar en lättnadens suck och allt är precis som det ska! Men ändå inte. /M Minns ni när jag skrev om Dum i huvudet- fasen? Min dumpade väninna ringde mig sent igår kväll, något berusad. Det råder inget tvivel om att hon numera står med ett ben (det kommer att bli mycket, mycket värre) i Revengetown. En fas som talar direkt till ens galennerv: - Schå här ligger det till: Aa.) Han förtjänar inte mig. Jag ÄR the schit. ALLA säger det. Fattar du? Be.) När han ringer och vill ha mig tillbaka kommer jag bara HA-HA! Eller hur! Jag ska typ bli ihop med hans kompis istället! Ce.) Okej, lyssna på mig nu: Han. Var. Dålig. I. Sängen. Kass. Fyra.) … Var var jag? … Men i alla fall, vilken idiot, va! Fan… A. B. C… 4? /M Har en väninna som för tillfället har ont i hjärtat. Killen, orsaken, är en jävla tönt och förtjänar verkligen inte uppmärksamheten. Men ni vet hur det är. Och som vän vill man naturligtvis finnas till hands. Hon öppnar ytterdörren i mjukisbyxor och ja, en av hans kvarglömda tröjor. ”Hej, hjärtat”, säger jag. Min vän hasar tillbaka till sovrummet utan att hälsa och sjunker ner på sängen, som ligger begravd under ett berg av använda kleenexnäsdukar. ”Vad gör du?” ”Gogglar Voodoo-docka”, svarar hon och jag gräver inte vidare i saken. Öppnar en flaska vin istället. Rött, för dramatikens skull. Hon tittar på den, ser på gränsen till förtvivlad ut, och gnäller: ”Det här kommer inte att räcka.” 4 timmar, och en halv box Ful-Shiraz senare, somnar min vän med svullna ögonlock, röd näsa och blåbärsläppar. Jag lägger en filt över henne, stänger ner sidan Svart Magi – Så fungerar det och smyger därifrån. Det är kallt när jag går hem. Östermalm ligger öde och tyst. Möter en ensam hundägare, vi båda viker undan med blicken. Drar halsduken tätare omkring mig och stoppar ner händerna i jackfickorna. Tänker: “Det var väldigt länge sen jag var kär, olyckligt eller inte.” Kommer på mig själv att vara avundsjuk på min väninna. Hon känner åtminstone. /M Ni vet hur man brukar säga att tjejer går igång på Bad Ass-killar? Farliga hårda män på motorcykel. Slampiga Alphahanar på Teatergrillen. Osv. Men det här är ju bara löjligt.
En av dem är Fredrik, Kristofers kompis. Den andre är Early, seriemördare. /M För all del. Men, Killar! Ni har aldrig tänkt på: att om ni, generellt sett, bara hade varit lite mer uthålliga - så hade kanske behovet av ett förspel inte funnits? /M
Äter middag med en god vän som beter sig mycket, mycket märkligt. Han sitter och dumler, konstant. På en måndag. Det provocerar mig något oerhört. ”Vad är det med dig, är du full?”, undrar jag missnöjt. ”Ingenting, absolut ingenting!”, fnissar han och jag blir lite orolig på riktigt. Men mest blir jag skitsur. Muttrar: ”Du ger ett fördjävla korkat intryck idag, är du medveten om det?” Får till svar: ”HA HA HA!”, och överväger seriöst en doggybag. Det ringer i mobilen som ligger på vårat bord. Han tittar på diplayen, möter min blick och säger upphetsat: ”Jag måste ta det här!” Servetten har inte ännu hunnit landa på golvet när restaurangdörren slår igen bakom honom. Och plötsligt förstår jag: Promiskuös är kär! /M 
|
 Arkiv
|
