Problemet med ett sånt här inlägg: alla stora gester känns patetiska, men lågmäldhet känns bara poserande.

Samtidigt är man lite, “Jaha, var det bara det här?”. Och det var det.

Så just nu fokuserar jag på bilder i mitt huvud hur det skulle vara om jag hade en bloggmordsfest, alltså för att fira att min blogg begått harakiri, vilka som skulle vara där och dricka gravöl (Klas Ekman skulle vara fullast), gråta över min blogg och säga, “Vi uppskattade den aldrig när den var här, och nu – nu är det för sent”. Jag vet inte. Jag ville mest bara partycrasha bloggosfären ett tag, och 554 inlägg senare är jag rätt nöjd.

Jag kommer nog få mina fantomsmärtor framöver, men mer den typen man får av att avlägsna en tjugokilos, hårklädd tumör från kroppen. En kärlekstumör, förvisso. Men ändock. För nu ska jag börja skriva min stora roman, den som ska välta kiosker och sätta eld i själen på etablissemanget, det kommer bli bra det här, däremot har jag funderat rätt mycket på en annan sak om att blogga, om jag

Markus: Varför kom du inte på ölkvällen igår?
Jag: Äh, jag var hemma och betalade räkningar.
Markus: Vänta nu – du betalade ju räkningar för 18 000 förra veckan!
Jag: Ja, och nu betalade jag ytterligare 17 000.
Markus: Så varför betalade du inte allt på en gång?
Jag: Jag var ju tvungen att fixa fram de där extra 17 000 först!
Markus: Oj, hur gjorde du då?
Jag: Tja, om någon skulle fråga så var jag med dig hela tisdagskvällen, kom ihåg det.

/K

Igår var jag och lunchade med mitt ex-ex-ex (ja, man har varit runt kvarteret ett par gånger vid det här laget). En fin människa på alla de sätt. Vi pratade om vad som hände i våra liv nu för tiden.
- Jag pluggar i Uppsala, sa hon. En förberedande kurs i resursprioritering inför när jag ska åka ner till Afrika och jobba med Läkare utan gränser.
- Jaha, sa jag. Själv ska jag randa 1500 tecken om en fotobok om strippor på 70-talet.
Olika falla livets lotter, så att säga.

/K

Ikväll är det som sagt TV4-fest. Och på TV4-festerna får man alltid en TV4-kändis till bordet (jag hoppas, hoppas på Malou!). Förra året var det The Mighty Loa Falkman. Samtalet kom att ledas in på ämnet “guilty pleasures”.

- Va? “Guilty pleasures”? Vad är det här “guilty pleasures”, sa Loa.
- Tja, du vet, något man gillar fast det kanske är lite pinsamt. Som att gilla en Danny-låt… något som är lite förbjudet att gilla, sa någon.
Och Loa gnuggade sig eftertänksamt om hakan och sa:
– När jag sitter i bilen och väntar på särskilt långsamma fotgängare på ett övergångsställe kan jag ibland känna att jag vill köra på dem. Men jag vill inte döda dem, utan bara köra på dem för att skada dem, haha! Långsamma fotgängare är ett gissel i trafiken, precis som Opelägare.

/K

Min lunch var delikat. Rosmarinskryddningen gav en kraftig syrlighet som förde tankarna till en citrusspäckad variant och den dijonslungade fullkornspennen balanserade med en robust och strukturerad smak. De färska champinjonerna inringade ett generöst kycklingbröst som var mört, men utan att mista substansen i fibrerna. Det var gott som kuken, kan man säga.

/K

Horoskopet för min gårdag:
“Idag väntar stora förändringar i karriärslivet. Något du drömt länge om kan komma att bli verklighet, om du inte är för girig. Du har flyt i vardagen och det är även en gynnsam tid för att ställa till med en spontanfest.”

Min gårdag i verkliga livet:
Jag gick till jobbet. Där satt jag hela dagen utan att lämna min kontorsstol. Jag jobbade över i 1,5 timma. Sen åt jag en korv med bröd, lämnade igen lite videofilmer och sen åkte jag hem. Väl hemma jobbade jag med en annan grej i fyra timmar. Sen drack jag en öl i sängen och somnade.

/K

Nu är jag på väg till Cafés modefest på Djurgården. Det har varit stimmigt och nervigt på jobbet idag. Mycket som ska klicka, mycket som ska fixas.
Oskar frågade den fashionabla Emine Sander om några sista stilråd.

Oskar: Kan man ha gröna skosnören till blåa skor?
Emine: Det beror sig helt på hur blåa skorna är.
Oskar: Alltså, jag skämtade… jag äger inte ens några blåa skor. Eller gröna skosnören.
Emine: DU! Mode är ingenting man skämtar om!

/K

På torsdag är det Cafés Stora Modefest på Djurgården. Där utses Sveriges snyggast klädda i ett gäng olika kategorier. Och då kan det vara värt att påminna om vilka två personer som utsågs till Sveriges snyggaste förra året.
I alla fall om man ska tro Aftonbladets vinkling.

/K

Jag har en unik förmåga. Kalla det superkraft. Men varje gång jag går på restaurang så hamnar jag alltid bredvid de där miserabla paren som får en att tvivla på allt vad tvåsamhet heter.

Antingen är det två personer som gör allt för att inte titta på eller prata med varandra. Eller så är det två personer som inte kan sluta gräla. Eller så är det ett par som tar gemensam strid mot någon stackars kypare (”Hur kan de få större portioner än oss när vi beställde samma sak? Jag vill prata med kocken!”, true story) bara för att de ska slippa ta itu med sina egna problem.

Igår blev jag bjuden av kära Hanna på middag i Humlegården. Jag hade mössa, jag åt kyckling, hon åt lax. Och som underhållning hamnade vi bredvid ett par som var relationsmotsvarigheten till duellen i OK Corall. Eller, det var mer en avrättning - killen satt tyst och mumlade medan han massakrerades av sin missnöjda flickvän.
“Jag tycker det är så tråkigt att du aldrig tar med egen dricka till min familj!” sa hon.
“Du är så bekväm, det känns som vi kommer bli som dina tråkiga föräldrar!” sa hon.
“Du har alldeles för lite salt på din potatis!” sa hon.

Sen sa killen:
“Jag kan betala notan.”
Sen gick de. Viva kärlek och jämställdhet.

/K

Gud så jag saknar trash-såporna.

Minns andra säsongen av “Baren” (Järnrörs-Daniel!), andra och tredje säsongen av “Villa Medusa” (Godzilla! Knull-Stefan!), andra säsongen av “Paradise Hotel” (Natacha!).

Det är ingen tillfällighet att andra säsongen alltid är bäst – man tar grundkonceptet lite längre än första säsongen, men det känns fortfarande inte sådär jättekrystat som det kan bli när man hetsas “toppa” varje säsong.

Men idag görs det ingen trash-såpa av rang. “Ensam mamma söker” var en kittlande titt in i Marbodalkökens universum, men det var alldeles för tamt, trippade på tå. Inga slagsmål med tillhyggen, och enda praktfyllan stod Tidaholms-Tony för och han var bara med i typ 20 sekunder.

Nej, jag vill ha en tour de force av bicepslindade tatueringar, wifebeaters, paljettbeströdda skärp och tillräckligt med silikon för att foga ett helt badrum.

Det ultimata vore förstås om produktionsbolagen började sälja de klassiska dokusåporna i dvd-boxar. Man kan aldrig se för mycket guppande täcken i grynig nattkamera!

Men frågan är: vilken är din favoritdokusåpasäsong?

/K

Juryn har sammanträtt och utvärderat de cirka 40 namnförslagen som kom in. Måste säga att jag imponerades av er bultande, kreativa ådra. Gillade särskilt förslag som “Crips Ahlström”, “DJ Fritzl”, “DJ Slite” (Slite är ju trots allt Sveriges Compton) och “DJ Cuntslinger”.
Men.
Men vinnaren lyckades på ett extremt koncist sätt pricka in tre mycket viktiga element i sitt namnförslag, som utöver det dessutom fick med mitt riktiga namn:

1) En skumpareferens
2) En skumpareferens som dessutom förekommer i gangstalåtar (”Got you sippin’ Cristal in crystal”)
3) En ordvits

Så nu ska jag bara trycka upp tröjor och visitkort med namnet DJ Kristahl. Det låter lite som en strippa, när jag tänker efter – Kristahl.

Signaturen “Andreas”, maila din adress till mig på kristofer.ahlstrom@cafe.se så ska du få din film. (Jag vet redan vilken mailadress han har så det är ingen idé ni försöker ful-claima hans pris.)

/K

Tävlingsdags! Ni måste ge mig ett artistnamn! På lördag ska jag “jocka” “heta vax” på F12:s vip-klubb En Famille och jag kan givetvis inte göra det under namnet “Kristofer Ahlström”.
Vem fan vill lyssna på någon som heter “Kristofer Ahlström”? Nej, just det. Jag vill därför ha ett soft artistnamn och jag vill att ni döper mig. (Observera dock att jag redan förkastat namnet DJ Bollinger Bitch.)

Det vinnande förslaget belönas med dvd-nyutgåvan av Michael Hanekes lysande rysare “Funny Games”. Se så, skriv nu! VINN VINN VINN!

/K

Jag har fått min nya laptop! En HP 6710B C2D. Jag älskar att skaffa en ny dator och att tänka på allt det outnyttjade tomrummet på hårddisken som ska fyllas.
Det är lite som att hålla i sin nyfödda son och inse att den här lilla krabaten kommer jag att prägla helt och hållet med vad jag gör och delar med mig.
Min första handling blir därför att stuffa den full med gangstarap och cheerleader-porr. Gött!

/K

Ingen kan steka som jag. Jag kan göra Badbollen, jag kan göra både in- och utvändiga Veven, Robotsteket, Runkveven, Salt och peppar – jag behärskar till och med den nittiogradigt vinklade, tyska stilen.

När vi var i Köpenhamn häromveckan stod jag och stekte inne på en hiphop-klubb och min kollega Jonas Cramby kom fram till mig:
“Sluta nu, det där är pinsamt!”
“Nej nej, det är lugnt – jag steker ironiskt“, förklarade jag.
“Ah, okej”, sa han nöjt och lommade därifrån.

Men alldeles för sent insåg han faktum: Det är ingen som helst skillnad på att steka på riktigt och att steka ironiskt. Suuh-cker!

/K

Ni bör följa den här bloggen i natt. Jag kommer liveblogga via MMS från Bons avslutningsfest för modeveckan på Berns. Jag kommer dricka väldigt mycket för att slappna av. Jag kommer rulla runt i mina egna kroppsvätskor*. Komprometterande bilder från pissoaren utlovas också. Ni kommer älska det.**

/K

*) Grav överdrift.
**) Ren lögn.