Jag har alltid älskat att överdriva min egen betydelse, mina egna framgångar. Varför? För att när ingen annan hävdar min briljans så måste jag skrika lite högre om den.
Särskilt under tonårstiden. Då markerade man status genom hack i sänggaveln: ju fler tjejer man (påstods) gått hela vägen med, desto mer populär blev man.

Jag såg givetvis till att utnyttja detta. Antingen körde man klassiskern “Jag låg med en turist i Almedalen igår men jag kommer inte ihåg hennes namn”.
Eller så pekade man på valfri tjej i skolkatalogen på någon förfest och bara, “Den där, den har man provåkt” fast man inte ens tilltalat tjejen ifråga.
Om man skulle tro mina anekdoter var Gotlandstjejerna mer uppkörda än E4:an.

Tyvärr så synades de här bluffarna med jämna mellanrum. Och då kunde konfrontationerna bli obehagliga.
Bland annat var det en särdeles storbystad kvinna som en kväll på Schenholms övervåning slog till mig i ansiktet med ett av sina bröst så att käken hoppade ur led (jag kan fortfarande få min käke att avge ett krasande läte om jag öppnar munnen på vid gavel).
Och någonstans här finns det väl en läxa att lära sig.
Vete fan vad det skulle vara, bara.

/K

En journalistkollega mår dåligt och skickar sms. Det handlar i korthet om ångest över att sålla bort allt vettigt som intervjupersoner säger för att istället vaska fram de dummaste citaten för att blidka läsare och chefer.

Jag: Nå, själv skrev jag en artikel om att ha analsex med en gås. Den går direkt in på cv:t kan jag säga!

Kollega: Jag måste nog gå i kyrkan på söndag för att rena min själ.

Jag: Ha! Jag måste typ BYGGA en kyrka för att ens vara i närheten av renhet.

Kollega: Men häng med på söndag så går vi på gudstjänst!

Jag: Jag vet inte. Tänk om prästen råkar vidröra mig?

Kollega: Haha, är du rädd för att bli antastad?

Jag: Nej, jag tänkte mer på att min hud kommer börja brinna då.

/K

Dude 1: Fan, jag försökte sälja lite tv-spel igår. Det går knappt att få pengar för det längre.
Dude 2: Men har du försökt att sälja skivor då? Man får typ pröjsa själv för att bli av med skiten!
Dude 3: Men hallå! Har ni försökt sälja röv på sistone eller? Det går typ inte längre!
Dude 1: Jag vet! Kidsen bara laddar ner all röv nu för tiden.
Dude 2: Dom har verkligen ingen respekt för sakers värde.

/K

Se där! Jag är plötsligt den tjugonde största bloggen i Sverige enligt Bloggtoppens alltid millimeterprecisa och rättvisa mätverktyg. Jag är dessutom den näst största bloggen på den här sajten.
Och det är bra.
“But a king ain’t satisfied ’til he rules everything”, som en vis bonnpojke skaldade.
Så jag vill ha ännu fler besökare. Jag vill göra mig själv till något slags exempel på att man inte behöver vara en modeblogg eller vardagsgeggoblogg för att ta sig till toppen.

Därför ska vi göra ett skitjobbigt kedjebrev, ni och jag.
Ta den här texten:

“Tjena, hur är läget? Hittade den här bloggen idag, den kändes verkligen som något du skulle gilla:
http://blogg.stureplan.se/kristofer
Snälla besök den, annars kommer något hemskt att hända med min familj! Gör det bara, jag kan inte förklara mer just nu, du måste bara lita på mig helt enkelt!
Ha det guld, ciaaao!!”

Och så mailar ni den till fem personer i er bekantskapskrets. Om ni gör det så lovar jag att skriva 10 inlägg under morgondagen - och minst två av dem kommer vara puckade och handla om sex! Alla vinner!

Deal?

/K

Okej, här kommer det.

En kärlekshistoria, som om Lars Norén skrivit den.

Jag var 16, hon var ett år yngre. Jag var rätt töntig på den tiden, en tafatt kille fångad mellan rollspelshörnan och fotbollsomklädningsrummet. Jag hade utstående öron och hopväxta ögonbryn och tyska hårdrockströjor och när jag snusade stoppade jag in så stora snusbollar i munnen att jag inte kunde se mina fötter för överläppen. (Ett bra test att kolla om man tagit tillräckligt stor snus var att försöka uttala ordet “papperskorg”. Om man kunde göra det var snusen för liten.)

Hon, å andra sidan, var en ball brud. Hon hade jeans där man klippte upp sömmen vid fotleden, så att de blev utsvängda längst ner. Ibland hade hon trasiga jeans som visade skinkorna (och då ska ni veta att det här var 1996). Hon pratade ofta om hur populär hon var bland andra killar, särskilt sydamerikaner. Hur fan kunde jag tävla mot sydamerikaner? Jag kunde knappt dansa bugg.

Mycket riktigt.

Vi hade varit tillsammans i två veckor och jag var så sjukt nervös att jag ryggade tillbaka varje gång jag råkade röra vid henne. När jag skulle kyssa henne så bad jag alltid om lov innan. Sen fick jag höra att hon hånglat med sin förra snubbe, en chilenare, vid klipporna bakom sommartivolit.

Jag dog.

Sen gjorde jag snabbt upp en handlingsplan:

Först skulle jag spöa snubben. Men eftersom han var bästa polare med vinnaren i junior-SM i boxning fick jag stryka den planen.
Då tänkte jag bli polare med honom istället, för att visa hur storsint jag var. Det slutade med att hans gäng skrattade ut mig.
Sen blev min tjej skitsur på mig för att jag inte kunde släppa det – två dagar efter att det hade hänt.

Så jag gjorde vad varje man hade gjort i mitt ställe.

Jag stängde in mig på pojkrummet resten av sommaren och skrev ett helt kollegieblock fullt av sorgsen gymnasiepoesi. Allt på rim, givetvis. Jag vill minnas att ett rim gick så här:

En ensam ros står och vissnar i ditt fönster
Mitt liv tycks gå i samma mönster

(Horace, du behöver inte ringa riktigt ännu, jag tror de där dikterna spolades ner i toaletten någon vecka senare.)

Det här blev ett sen ett frö som grodde och blommade ut i ett väldigt hälsosamt kvinnoförakt som jag lärde mig slå mynt av i framtida artiklar som “Är din flickvän feminist – så kollar du om hon befinner sig i farozonen” och klassikern “Så fejkar du att du har flickvän – så att du får ligga”.

Så någonstans vill jag väl säga så här: Hilda R, om du läser det här så antar jag att ett tack från min sida är på sin plats.

/K

Jag har en lite ful ovana: så snart jag lämnas ensam i ett rum måste jag tvångsmässigt ta på mig själv mellan benen. Alltså, i skrevet. Det är en helt ofarlig grej, men om du kommer in i ett rum så står jag där med handen innanför byxlinningen.
Problemet var att ikväll har jag städat – skrubbat handfatet, rengjort toaletten, svabbat golven. Så mina fingrar var täckta med ammoniumbaserade rengöringsmedel.
Jag ska inte tråka ut er med detaljer, men vi kan säga såhär: undvik hudkontakt.
Särskilt innanför kalsongerna.
Det bränner. Som helvetets alla eldar.

/K

Okej, så här blir det.

Ikväll ska jag och Knull-Fredrik ut och leva rövare någonstans på Stureplan. Och eftersom jag är väldigt mån om att någon av er läsare ska vara den som blir den lyckliga vinnaren så har jag tänkt ut en grej.

Den person som kommer fram till Fredrik ikväll och säger kodordet “Claudius” blir han tvungen att bjuda på en (1) öl och minst en halvtimmes konversation. Fatta vilken setup, det är fan öppet mål för er!
Observera dock att det är först till kvarn som gäller (han har begränsad ekonomi).

/K

PS. Jag kommer förmodligen fylle-MMS-blogga lite ikväll så om ni har is i magen kommer ni se var vi befinner oss under kvällens gång. Jävligt high-tech, det är så jag rullar. DS.

Kommer ni ihåg Knull-Fredrik? Klart ni gör.
Nå, goda nyheter – han kommer hit till Stockholm imorgon. Vi ska ut och leva rövare både fredag och lördag.
Och här kommer det intressanta: han bor hos mig. Men om jag ska kunna ligga med min flickvän i helgen, så måste jag se till att Fredrik inte sover hos mig. Jag måste se till att han får sova hos någon annan. Jag återkommer imorgon med närmare instruktioner till er läsare för hur vi ska fixa detta.

/K

Fredrik: Du vet den där tjejen jag låg med förra veckan?
Jag: Tjejen som ockuperade dina sexfantasier hela gymnasietiden och som du sen var ihop med men inte fick ligga med då, men som du nu revanschdunkade förra veckan?
Fredrik: Just hon.
Jag: Fortsätt.
Fredrik: Hon ringde mig häromdagen och ville fika.
Jag: Haha, gav du ut ditt nummer? Ska ni gifta er också?
Fredrik: Det är det som är grejen – jag gav inte ut mitt nummer! Hon ringde mig ändå!
Jag: Ja, du står väl i katalogen?
Fredrik: Ja… mitt jävla nummer finns ju överallt.
Jag: Precis, det finns inte ett toalettbås där ditt telefonnummer inte står uppskrivet på någon vägg.
Fredrik: Toalettbås är bra för mitt varumärke.

/K

Jag är livrädd för att onanera. Varje gång jag onanerar är jag övertygad om att något jävligt kommer hända. Lite som varje gång någon går på toa i ”Pulp Fiction”. En gång när jag höll på att onanera ringde till exempel min dåvarande flickvän för att göra slut. Jag kan ju säga att den post-orgiastiska ångesten inte var att leka med.
När jag jobbade på en av de gotländska lokaltidningarna gick jag och onanerade på jobbet. När jag kom tillbaka från toaletten hade två flygplan kraschat in i World Trade Center. True fact.
Kommer ni ihåg de där töntiga internetbilderna som cirkulerade för några år sen, ”Varje gång du onanerar dör en kattunge”? Varje gång jag onanerar blir det typ folkmord i Darfur.
Så nu förknippar jag onani med jävligheter. Varje gång jag onanerar förväntar jag mig det värsta.
Pavlovs hundar, eat your heart out.

/K

Har du sett den här mannen förut? Då har du förmodligen också legat med honom. Rättare sagt: han låg med dig så du gick därifrån som en cowboy efteråt.

Han heter Fredrik och är min barndomskompis. Jag har länge funderat på vad hans usp är. Killen är orakad och långhårig och får afasi av att dricka mer än två öl – jag skojar inte, han tappar helt talförmågan och kommunicerar genom att rycka tjejer i bh-banden.

Men sen fattade jag: det ludna utseendet! Den rutiga skjortan! Det burdusa beteendet! Den gotländska dialekten! Tjejerna tror såklart att han är hantverkare. Typ som han med skinnbrallorna som vann “Farmen”. Eller Jesus. Jesus var ju snickare.

Men jag vet bättre. Jag vet att killen är helt ohändig. Jag vet att killen inte kan slå igen en bok utan att missa.
Så allt jag kan säga till er tjejer som hoppas på att få en tv-möbel hopsnickrad efter genomförd kopulering är ett kortfattat men synnerligen kärnfullt:
Ha-ha!

/K

(PS. Förklara gärna i kommentarfältet varför ni skulle vilja ligga med Fredrik så vi kan få det utrett en gång för alla.)