I födelsedagspresent fick jag en dag på Hasseludden med mina vänner Christina och Monique. Idag har vi varit där hela dagen. Det var superhärligt. Men jag kan inte låta bli att notera saker. Såklart. Människor är så jävla märkliga. De gör liksom det som de blir tillsagda om att göra. Alla går runt i exakt likadana baddräkter, morgonrockar, tofflor. Ja! De går till och med och släpar runt på exakt likadana korgar. I dessa korgar bär de runt på sin skåpnyckel och kanske nån tidning eller jag vet inte vad man kan släpa runt på i ett badhus, men alla släpar likt förbannat runt på en varsin korg. Är det dags för att ”lära sig” att tvätta eller på Hasseludden heter det ”tvaga” sin kropp så sitter alla snällt och lyssnar på när en person instruerar om hur man tvättar sin kropp. Lustigt.

I simhallen ligger alla och degar. Läser tidningen och dricker smaklöst spirulinavatten. Poolen är tom. Ingen simmar. Alla degar. De ”laddar batterierna” som jag brukar säga. På hela Hasseludden råder stillhet. Man ska helst inte prata. Man ska ladda batterierna.

Jag klarade naturligtvis inte av denna avslappning, så jag började med att simma en km, dvs 40 längder. För att motivera mig själv brukar jag tänka: 10 lätta, 10 tråkiga, 10 jobbiga och 10 sista. Då går det enkelt att simma!

Sen fick jag massage. Det var härligt. Ja, det var en underbar dag. Men fan va jag gick emot strömmen. Det är nog fel på mig och inte på alla andra.

Asså sluta. Jag har precis tittat på Magnus Ugglas nya program på SVT från i fredags. Ni vet han ska åka runt i Sverige och hitta sig ett band. Det är så kul det här. Det här får ni inte missa. Det här måste ni se. ”Hörde jag Mange?”, ha ha… Eller den där dåren som frågar om lön efter att han spelat i fem sekunder. Asså, på riktigt missa inte det här. För att underlätta för er alla så har SVT infört en ny ”grej” på svt.se. Det heter play och där kan man se alla program som gått. Jag vet inte om det är nåt nytt, men jag har just hittat dit. Där kan ni gå och titta på Magnus program. Det tycker jag verkligen att ni ska göra. För har ni lite humor så kommer ni att älska det här. Fan va kul!

Nu sticker jag till Yasuragi. Ladda batterierna som jag brukar säga.

En gång för alla. Jag kan inte mejla till hotmejl. Jag har nån spärr i min dator. Det är inget som jag tänker göra nåt åt. Så om ni vill ha svar från mig får ni mejla från nåt annat. Sarah. Du ville ha svar på dessa frågor. Här får du dem.

Vad fick dig att börja jobba med PR?
Slumpen. Jag jobbade med eventmarketing. Min kollega Niclas och jag upptäckte att det finns ont om byråer i Sverige som jobbar med både event och PR så det kändes helt rätt att satsa på PR.

Hur ser en normal arbetsdag ut?
Jag kommer till jobbet strax innan 09.00. Jag sitter vid datorn till lunch. Sen äter jag vid datorn eller så har jag ett lunchmöte. Sen har jag oftast möten inbokade på eftermiddagen.

Varför valde du att öppna en egen byrå?
För att jag är en entreprenör. Jag tycker om utmaningar och det är en härlig utmaning att starta ett efet företag.

Vad är det roligaste med ditt jobb?
Att det är så varierande och att man träffa mycket intressanta människor hela tiden!

Vad är det som framhäver att ditt yrke är det bästa?
Mitt yrke är det bästa för mig. Men detta är ett yrke som kräver enorm social kompetens, styrka och en förmåga att armbåga sig fram. Det är verkligen inte det bästa yrket för en person utan självförtroende.

Jag gick nyss upp ur sängen. Alex och Calle åkte till Cannes imorse. Om jag ska vara helt uppriktig så  hade jag glömt bort att de skulle dit, så jag blev ganska paff när jag såg mms från Alex taget i ett flygplan. He he. Jaja. De är i Cannes för att presentera sin humorportal. Tror jag. Men vad vet jag.

Så när jag går upp så inser jag att vår lägenehet är ett bombnedslag. Det är kläder, tidningar, post, papper överallt! Jag bli helt matt när jag ser ut över detta. Och så sätter jag igång och plockar. För det handlar inte om mer än det. Att plocka. Det är nåt som Alex aldrig någonsin skulle göra. Han har det inte i sig. Han fattar inte. Han ser inte. Han störs inte av det. Det är så sjukt, men jag befarar att de flesta män är på detta vis.  Som barn. Alex kommer hem från jobbet. Då tar han av sig sin tröja och kastar den i soffan i hallen. Sen ligger den där. Efter en vecka är det kanska mycket kläder i soffan. När Alex ska dricka sitt jävla isavatten på morgonen så tar han ut isbitarna ur kylen. Han ploppar ut ett par stycken till sitt vatten och sen lämntar han brickan på bordet. När Alex öppnar sin post så sprätter han upp kuverten. Ser vad han fått och sen lämnar han kvar sin hög på borde i köket. När Alex gör en kaffe så tar han fram mjölken. Sen lämnar han mjölken på bordet när han är klar.

Ja, ni fattar grejejn. Så här är det med allt. Jag fattar att jag inte kan fråga er om ni har det likadant hemma för det vill man helst inte erkänna. Kvinnor vill hemskt gärna ge sken av att det är så jämlikt hela tiden. Men det är ren bullshit. Det är inte jämlikt alls. Jag köper inte det. Tyvärr.

Jag kan inte se framför mig en man som går runt i lägenheten och plockar. Jag fnissar till av tanken faktiskt. Men är det så farligt att plocka då?! Jag tycker inte det. Inte de allra flesta dagar på månaden i alla fall. Under mensen är det här jag får mina utbrott. Ett jävla blir det om han inte plockar efter sig. Men annars är det ok. Jag har inget emot att plocka.

Jag var väl kanske lite skraj för brudarna på Garbo. Det måste jag erkänna. Jag tänkte att det kanske kunde bli så att nån irriterad morsa med tupperad lugg skulle komma fram och nita mig. Eller spotta mig i ansiktet. Men icke! Jag funkar i förorten också! Jo men visst! Både hos killar och morsor med tupperad lugg. ”Jag älskar dig!” fick jag höra och det var trevligt.

Först stod vi och köade i en halvtimme. Det hör till. Här är det igen jävla special treatment. Här är alla lika. Det är fint tycker jag.

I kön hade vi kul! Vi upptäckte att på skylten över dörren  står det ”Gret a”, så då lekte vi ”paus-vid-sista-vokalen-leken”. ”Ska du ta en bir-paus- a?” sa nån och så gapfalbbade vi åt det. ”Ja, jag vill drick-paus- a”, svarade någon annan och så brast vi ut i gapflabb igen.

Väl inne på Garb o blev jag superpaff. Det är ju värsta coola stället! Olika rum med olika musik och så. Vi hänge såklart mest i schlagerrummet, men en del i technorummet också! Bra koncept tycker jag.

Personalen var väl sådär. Det satt en galen butch-kvinna i kassan. 50 plus och svintupperat hår. ”Leg!” skrek hon så jag fick hennes saliv i min panna. ”Jag har inget”, svarade jag. Då fick man inte betala. Så Cicci fick pynta för mig. Efter att man betalat blev man stämplad hårt och snabbt. Sen skrek hon ”Nästa!”. Henne vill jag inte möta igen. Läskigt.

Sen fanns det ett rum där det var ”show”. Rosita var på plats. Rosita var en man som var omopererad. Eller jag tror att hon var en fd man i alla fall. Hon rev av sköna covers. Som ”In the name of love” till exempel.

Som sagt. Vi stod mest och diggade till ”Picadilly Circus” och ”ABC”. Precis som jag vill ha det! När min vita månad är över ska jag tillbaka till Garbo. Jag ska kröka och festa på riktigt. Det kan nog bli hur kul som helst. Nu ska jag sova. Och imorgon ska jag padda mig på Hasseludden hela dagen.

Ok. Garbo here I come! Så tänkte jag att jag skulle visa er hur jag ser ut denna afton, me det är ju helt omöjligt att ta en bild på sig själv. Hur gör alla modebloggare? Har de en personlig assistens som springer efter och plåtar dem hela tiden? Jag fattar inte. I alla fall. Här kommer Katrin piece by piece.

Ikväll ska jag på middag till Cicci i Solna. Det ska bli härligt. Eftersom vi inte ses så jätteofta med tjejgruppen så blir det ett jävla kackel när vi ses. Därför har vi kommit på att vi pratar en och en i ring. En berättar vad som hänt i hennes liv i typ nån halvitmme och sen går det vidare till nästa. Så är man uppdaterad sen. Ikväll har jag hört att det finns planer på att gå till Garbo. He he. Hoppas att vi kommer  dit. Det vore kul!

Nu ska jag ta och stassa till mig lite och sen ska jag ta min bil och åka.  Det här var ett kul inlägg får man säga.

Igår var vi på middag på Village. Det var otroligt flott med god mat och utdelning av mobiltelefoner. Jävligt kul och flott som fan. Håller ni med?! Villages nya VIP-kort är en mobiltelefon! Ja, jag tycker i alla fall att det är flott som fan. Skit i det nu. Senare på kvällen träffade jag Björn Gustafsson. Ja, han va på Village. Crazy, va?! Men Gud för en sötare kille kan man nog inte hitta. Så fragile, så rar, så märklig, så udda… Vi pratade om ditten och datten. Vi skrattade åt killar som raggade på tjejer på märkliga sätt. Ni kanske minns att jag fortfarande inte dricker så vi hade liksom så mycket gementsamt på nåt sätt. Björn dricker ju inte sprit. Det är inget för honom säger han bara och rycker på axlarna. Helt plötsligt märkte Björn att han tappat sin mössa och halsduk. Då gjorde han den där  hundvalpsminen för att demonstrera hur ledsen han faktiskt var över sin förlust. Som en hyena plöjde jag igenom hela Village på jakt efter Björns mössa och halsduk. Lyckan i hans ögon när jag återkom med mitt byte var obeskrivligt fantastisk. Han lös upp som en liten sol och kramade om mig. Allt var som vanligt igen!

Vid ett rycket när folk började bli tokpackade valde vi att gå till Café Albert och dricka té istället. Björn åt en macka. Med nån konstig röra på. Han sa att det var den godaste mackan han ätit. Jag blev jätteglad för det! Sen pratade vi lite om absolut ingenting (ha ha) och sen skildes vi åt i den mörka natten.

Fy i helvete va ni alla flickor är avis på mig nu! Ha ha ha! Och med all rätt ska ni veta. Det här är en helt underbar person. Helt underbar.

Jag blir otroligt smickrad och glad. Alexander Erwik har placerat mig som nummer ett på sin innelista.  Jag blir verkligen otroligt glad och smickrad. Och rörd. Och stolt. Och tacksam. Nummer ett! Jag är nummer ett!

Jag råkade hamna mitt i ett ganska obehagligt samtal igår. Det var två supersöta (dock 20 kilo plus) brudar som disskuterade det här med mammafitta. Jag tyckte naturligtvis att det var superintressant att lyssna på nåt som kunde avskräcka mig ytterligare från att bli gravid.

Flickorna var i min ålder och hade båda precis pressat ut en varsin unge och var ute och levde rövare.

Flicka 1: Du, pärlan, hur är det med din fitta egentligen?

Flicka 2: Vaddå? Syftar du på bullfittan, eller?

Flicka 1: Ja, har du blivit av med din bullfitta än?
Flicka 2: Näe, asså jag tror att jag först måste bli av med mina 20 kg. Jag kan tänka mig att bullfittan försvinner då med!

Jag: Vaddå bullfitta? Får man det när man blir gravid?!

Flicka 1: Ha ha! Asså får man eller?! Jag kan berätta för dig att när man blir gravid så får bullfitta en helt ny mening.
Flicka 2: Ja, bullfittan kommer redan i vecka 31. Sen är den kvar där.

Flicka 1: Ja! Ha ha bullfittan! Fy fan va äcklig den är.

Flicka 2: Ja, vi måste jobba bort våra bullfittor!

Carolina Gynning är en underbar person med ett enormt hjärta. Och hon gillar verkligen Alex och jag är så glad för det. Jag är svartsjuk på Alex. Jag vill att Carolina ska dansa för mig. Jag vill att Carolina ska vara min vän. Jag ska jobba på att ta Carolina ifrån Alex.

Carolina dök upp igår på festen som en ängel med två manliga strippor. Det kändes som att man var i en dröm och drömkvinnan dansade framför en. Jag är övertygad om att ALLA män i lokalen kände vibration i brallan när hon gjorde entré. Ja, vilken fantastisk kvinna!

Det här var Carolinas gåva till Alex och Calle. Vissa kom med blommor. Vissa med choklad. Carolina Gynning kom.

Kom just hem. Festen var otroligt lyckad. Alla som skulle komma kom. DJ:n rev av störtsköna låtar. Alkoholen räckte bra. Personalen på Village var underbara att jobba med. Vår personal var strålande. Ja! Jag känner mig nöjd. Jag märker att jag svamlar och det är för att jag är så jävla trött. Så jävla jävla trött. Jag har varit trevlig i 12 cm stiletos i sju timmar. Jag har till och med varit trevlig mot en dåre som kom fram och sa att han älskar mig och att det är meningen att vi ska vara tillsamans. Till och med honom. Jag har inte druckit. Därför har jag ont i mina fötter. Det är liksom baksidan lite gann. Jag har inte ätit. Det finns liksom inte en chans att jag kan äta när jag jag jobbar på ett event. Too much stress in the stomach.

Därför känner jag nu att jag kan äta bajs. Om det bara serveras snyggt på ett vitt stort fat med lite garnityr. Men eftersom jag inte har nåt bajs till hand fick det bli det som kom först. Det var gamla torkade makaroner (fullkorn). Så nu har jag ätit upp dessa. Med min hand. Och nu ska jag decka i min säng. För imorgon har vi ett event från 09.00. Och då är det läge för mig att vara sminkad. Stylad. OCH TEVLIG!

Samtal i bilen mellan mig och praktikant från Örebro.

Praktikant: Nämän titta! Där är Ritch!

Jag: Vad sa du att det hette?

Praktikant: Hi hi hi. Näe nu vill jag inte säga.

Jag: Jo men säg!

Praktikant: Där är det där Ritchi.

Jag: Du e söt.
Praktikant: Vadårå?!

Jag: Näe, inget. Det är bra att du börjar få koll på Stockholm.

Praktikant:  Å tack! Och nu ska vi åka till Villagé.

Jag: Ja! Tack för att du ger mig lite skratt i all denna stress!

Jag och Ricco svettas och står i. Än så länge har jag fått en pirra på foten och en har vält så det sprutade små ansiktskrämer överallt! Då skrattar vi och har det härligt. Jag och Ricco.

Jag tog mig ett bad. Så välplanerad är jag! Faktum är att det fortfarande kommer in osningar till festen ikväll och det är nu för många som osat så jag vill inte ta emot fler personer att skriva upp på listan så jag la mig i badet för att slippa det hela en stund. Men nu är jag tillbaka. Och det blippar på i mitt högra hörn.

Ikväll har vi releasefest för 1000apor. Det kommer att bli mycket bra. Eftersom så många av er tycker att det är spännande med mitt jobb så kan jag berätta för er vad jag ska göra idag. Dagen då vi har en stor fest på kvällen.

Jag ska sticka till PrisXtra och köpa 6  liter blåbär (för drinkar ikväll)

Jag ska till systemet och hämta upp 50 liter vodka.

Jag ska köra produkter och folk till och från ställen hela dagen.

Glamouröst, va?!

Fast det blir ju naturligtvis vad man gör det till. Det är nog inte alls som jobbar fysiskt så som jag, men jag gillar det! Jag vet inte varför. Det är nog för att jag är polack. Eller jude. Jag har ett behov av att jobba med händerna och jag har ett behov av att spara in där det går! Ha ha! Till och med pappa sa till mig igår. ”Katen, ska di hemta vodka? Har di inte anstelld?”

I like it! Under kvällen trippar jag runt och plockar tomma glas och flaskor. Jag välkomnar gäster. Jag torkar upp en spya om det behövs. Sån är jag. Men nu måste jag pysa. Richard står och väntar på systemet.

Kanske kommer jag inte att skriva mer idag. Förmodligen kommer jag att trycka in ett inlägg vid fem, men om jag inte gör det så vet ni att jag svettas med nån kartong någonstans.