Att gå igenom halvnya Sturegallerian-ingången är lite som att komma till en hipp gratisfest nykter. Man stirrar stint ner i marken för att slippa se irriterande människor, eller i det här fallet butiker.

Man bör speciellt passa sig i mitten av passagen. Där är man inträngd mellan svennebratbutiken Underbar / U-Cloting på ena sidan, och streetbutiken Street på andra. Dessutom ligger det där också en butik som säljer typ Von Dutch-kepsar med rosor och tribals på- har aldrig känt mig stark nog att kolla in vilket märke det egentligen är.

Mycket måste man genomlida för att ta den snabbaste vägen till Ingelsta Kalkon, Östermalmshallen, Corinne & friends eller Massimo Dutti.

Trots att jag de senaste veckorna pundat runt i tropiskt klimat, finns det ingen värme som slår den inne på NK om vintrarna. Det är som om de endast bryr sig om sina halvt likstela pensionärer, som behöver värmen för att inte få ont i lederna. På mig själv rinner svetten ner för pannan redan innan jag kommit in i första provrummet – och efter de akrobatiska övningarna därinne är jag ofta så lack på värmen att jag drar därifrån.

Det är inte direkt mindre jobbigt under reorna, varför man får planera sina stunder därinne väl. Ta sig in via någon av bakdörrarna, åka hissen upp, snabbkolla förbi Barbour och sedan nästan hoppas att man inte hittar något soft på Ralph Lauren så man hinner med en tredje butik innan man börjar fantisera om att lägga sig uppe på taket och skjuta folk.

Men icke. Istället in i Raffes omklädningsrum med ett par blå, enligt min flickvän psykotiskt blå, manchesterbyxor i storlekarna 36 och 33 (fanns inga 34). De ena ärliga inför vinterns hittils fyra nya kilon. De andra patetiskt förhoppningsfulla inför vårens löfte om mer träning och mindre belöningsätande (jobba övertid fem dagar i veckan plus kvällsjobb på krogen på helgerna, så kommer du lära dig allt om att belöna dig själv med mycket och fet mat).

På bilden ovan ser ni de inköpta 36:orna. 1 350 kr efter 50% rabatt. Något för stora. Men bara något. Det blir nog pösiga kläder i år också.

Tillägg: I en kommentar påpekades att NK har en garderob högst upp, vilket ju onekligen löser vinterns problem men dessvärre inte sommarens.

Jag blir numera lite chockad varje gång jag kliver in i Nitty Grittybutiken på Krukmakargatan. Peter har verkligen lyckats med fylla butiken med ett utbud som inte har sett dagens ljus tidigare i Stockholm. Och deras förmåga att slå mynt av detta har verkligen gjutit nytt liv i kvarteret.  

Under endast sju veckor får de nu ett tillskott på den redan modefokuserade delen av gatan, när Levi’s flyttar in med sin Blue kollektion på nr 27. Det ryktas om en storslagen öppningsfest, samarbeten med omåttligt duktiga designduon 1-2-3 och andra tuffa saker.

Allt som ytterligare ett tecken på hur vital modeveckan är i år.Herrbloggen fick ta en smygtitt på den tillfälliga butiken:   

Jag vill ju dock bara att mina jeans skall sitta som de gjorde på den här mannen:

Pharrell Williams tog tillsammans med BBC serien Nathan Barley död på BMX cykeln.

Men när det stiliga svenska herrmärket Our Legacy till våren börjar sälja en mer lyxig variant av en ”Fixed Gear” cykel. Då känns det som om vårens herrcykel är självklar.

Our Legacy sportar sadel från klassiska engelska tillverkaren Brooks, blandat med brutalt avskalad cykelminimalism. Känns som om cyklandet på ett skönt och naturalistiskt sätt följer upp förra årets våg av konservativ gubbighet.  Björn borde verkligen skaffa en stilig cykel, det skulle ackompanjera honom som litteraturskribent på ett förträffligt sätt.

Att just den typen av cyklar dessutom är en New York grej gör det ju inte sämre. Min kompis Tony Cederteg, som den downtownlover han är, har pratat om ”fixed gear” ett bra tag, och tipsar gärna om filmen Pedal som newyorkern och fotografen Peter Sutherland gjorde för några år sedan. Den är en betraktelse av cyklarnas mer populärkulturella ursprung som redskap för cykelbuden i det stora äpplet. 

Om man av någon anledning fortfarande tycker att cyklar är för lowtech som transportmedel eller stilattribut. Då finns räddningen i “iHome2GO Bike iPod Speaker”. Det är en vattentät högtalare som du dockar med din ipod. Placeras sedan där vattenflaskan i vanliga fall återfinns.

Med tanke på det samlade medieutrymmet som kvarteret Stureplan tillförskansat sig de senaste fem åren, är det egentligen märkligt att inte grannen Nybroplan avhandlas oftare.

Nybroplan är på många sätt mer förbryllande än Stureplan. Ta Nathalie Schuterman. Ett besök där är för mig förenat med en existentiell prövning. Man står i butiken varje gång det blivit femtio procent och inbillar sig att man verkligen vill ha ett par lackade Lanvin-sneakers eller en för liten guldstickad v-ringad Burberry-tröja för 3500 spänn.

Det känns som att instiga i Jan Malmsjös kliniska prästbostad i ”Fanny och Alexander”. Stämningen är sådan att man plötsligt börjar ompröva alla sina trossatser. Särskilt påfrestande är den vattenkammade vakten i dörren – ett slags korgosse i Malmsjös skräckkabinett, körd genom vaxavdelningen i en biltvätt i Frihamnen. Det märkliga är att det han som får mig att känna mig som en skurk, trots att det omvända vore rimligare.

De unga biträdena som kanske extrainkallas för de bråda realisationsdagarna har den där lätt frånvarande och mjölkiga uppsynen, som om de hade matats med blaskig kaffelatte från Karlaplan redan från kuvösstadiet. Är det dessa gymnasister som får mig att tvångshandla – för att liksom pröva kapitalismens samhällsomstörtande möjligheter?

Hur som helst kan jag aldrig minnas att jag köpt någonting på Nathalie Schuterman som jag blivit nöjd med. Det finns plagg där för 21 000 kronor som jag nog skulle älska om jag ägde dem, men har man den allra minsta erfarenhet av shoppingturism anar man samtidigt att dessa tyger även utbjudna på femtio procent är en rätt dålig deal.

Kanske är kvinnoavdelningen generösare. Men som herravdelningen är inredd och prioriterad i dag känner jag nio gånger av tio en stor lättnad varje gång jag öppnar dörren och småspringer ikapp 76:ans buss för ta mig långt därifrån.

Klart killen gillar rosa tänker du, som hänger kring Stureplan och allt. Men jag vill bara klarlägga följande, rosa skjorta om det nu var det du tänkte på är snyggt. På sommaren. Ostruken. Med ett par linnebyxor. Som min farfar bär den när han är på landet och pillar lite i trädgården.

MEN, MEN, MEN tyvärr har det gått inflation i skiten och nu blir man bara tagen för nån jävla pretto fakebrat från Bromma om man ens vågar sig på att bära en rosa skjorta. Synd, jag längtar ofta efter att bära min finfina i Prince-of-Wales check, skräddad och fin med en passform utan dess like.

Men framför allt gillar jag rosa som färg i största allmänhet. Som accessoar och färgklick. Detta är en av de första accentfärgerna jag tänkte hylla utan att egentligen motivera varför. Gissa vilken som blir min nästa färghyllning och jag bjuder dig på gratis personal shopping med Carl M Sundevall!

Jag är usel på reor. Eller kanske väldigt bra. Jag håller nämligen aldrig reda på när de ska gå av stapeln, och varje gång är det en total överraskning när man kan köpa loss kavajen man gått och suktat efter med 30% rabatt. Eller i mitt fall, 70% rabatt.Min totala oförmåga att tajma reorna gör nämligen att jag alltid är sist ut. Visst betyder det också att jag är försent ute på den där spygröna cardiganen. Men samtidigt fyndar jag alltid något till de sista dagarna superrabatter, istället för att nervöst slå till på dem till sämre rabatt de första dagarna.

Idag tänkte jag för en gångs skull vara ute tidigt. Mellandagsrean måste man ju vara utomsocknes för att inte känna till. Men akta. Mellandagsrean är tydligen en bluff. NK börjar sin efter nyår. Bokrean är först i februari. Teknikkedjorna kör lockpriser och sen råkar allt vara ”slut”.

Men varifrån kommer min dåliga koll på reor? Det kan bara härledas till en enda sak. Min osäkerhet inför fornstora reor. Enligt ängslighetens första regel köper man nämligen inte reaprylar.

Något som är på rea är ju trots allt ute.

När en grupp New Yorkmän för några år sedan samlades runt lyckan att bege sig ut i naturen. Genom att i perioder fly storstaden för ett stiligare friluftsliv, så kom Freemans Sporting Club att formas. Utkomsten blev att de tog gränden där de träffats i anspråk. En gränd idag fylld av en svårslagen blandning av anglofili, amerikansk historia och friluftsromantik. Freeman Alley på Lower East Side i New York måste helt enkelt vara en av de hippaste gränderna i världen för tillfället. Herrklubbar, fiske, vandringar, jakt och mode. I linje med dessa nöjen och ideal så formades klubben och sedermera även klädlinjen. Idag har företaget expanderat, blivit en butik, salong och samt det som allt grundades kring, restaurangen Freemans(maten är den nya boken).   

Freemans Sporting Clubs ledord är enkel, stilig, kvalité. Och en vilja att skapa kläder för ett hållbart vardagsbruk. Allt perfekt förpackat som amerikansk kulturarbetarporr a la Park Slope. Känslan rör sig mellan naturlinne, Savile Row, egyptisk bomull och arbetarskjortor i ylle. Kläderna är välskräddade, prisvärda och romantiska.

Salongen är billig, stilig och med ett utmärkt utbud av produkter. Maten är amerikansk och rustik med en angloaccent, just som kläderna, inredningen och salongen. Blomkåls & stiltonsoppa, tjocka skivor surdegsbröd och summer puding. Kanske kan Freemans mat placeras i kategorin ”haute organic”, men eftersom jag inte har någon Johan Wirfältsk PhD i downtownkunskap så vågar jag inte uttala mig.

I alla fall, det vällagrade romutbudet och känslan av naturalismen lättar upp och ger den där gränden precis allt som man kan önska sig som herrbloggare.

Freeman Alley,

New York, NY 10002

http://www.freemanssportingclub.com/

Tog med Spy Bars förre detta södertrotjänare Johan Mattsson till Nitty Gritty för en makeover med hjälp av NG:s personal VIP shopper Daniel, och passade även själv på att testa en ny outfit. Mitt i allt dök dessutom Magnus ”Meskalin-Mange” ”Casual-Mange” Talib dök förbi och ville styla oss alla i Stone Island-tröjor.

Resultatet blev en Johan som ser ut om han jobbar just på på Nitty Gritty, och ett stycke jag själv som ser typ… rik ut? Notera även stövlarna, som visserligen skulle passa bättre med pösigare byxor för jägarlooken, men som nu ger en bra finsk städtants-känsla à la Johan af Geijerstam.

Johan
Kavaj: Aquascutum
Skjorta: Marc Powell
Fluga: Nitty Gritty
Byxa: Nitty Gritty
Skor: Miu Miu

Carl M
Rock: Nitty Gritty
Kavaj: Nitty Gritty
Halsduk: Nitty Gritty
Skjorta: APC
Byxa: CP Company
Stövlar: Miu Miu

Jag är lite svag för den här typen av skor den här vintern. När jag var i den tysta och trevliga Balenciagabutiken i New York sist, så fick jag en rad komplimanger för mina solglasögon från Alain Mikli. Tyvärr, och till min stora förtvivlan så tappade jag två dagar senare ett av glasen. Men under min period av självgodhet så hittade jag i butiken istället en stickad kofta, kanske var det ett av de mest kompletta plagg jag sett. Skall leta upp en bild och återkomma till detta vid ett senare tillfälle. 

Skorna finns i alla fall på Nitty Grittys nya skobutik(orangea dörrar, mittemot stora butiken på krukmakargatan)   

Från vänster:

Balenciaga: 5295Sek

Martin Margiela nr22: 5495Sek

I Stockholm är vi bra på att låta vissa specifika stilar och uttryck dominera hur vi klär oss. För något år sedan snörde många åt sina byxor runt anklarna (gummiband kunde även skådas ibland). I år så valde vi att nonchalant bära byxorna upprullade, sådär franskt. Jag kan tycka att det är charmigt och ett ganska enkelt sätt att förändra sin siluett. Men att försöka spå i vilken nästa detalj som komma skall är en meningslös och tråkig jakt på nya trender som förbrukas utan någon nämnvärd livslängd. Kanske är det enklare och roligare om vi skulle droppa lite mer siluetter, så får vi alla fylla dem med ett eget innehåll.

Produktsidor är inte alltid helt kul. Samtidigt vet jag vet att det inte är helt lätt för stylisterna, när de för tionden gången skall kasta sig ut i det något begränsade utbud som Stockholm har att erbjuda. Och jag vet ju hur otroligt befriande bara produkter faktiskt kan vara. När någon lyfter fram alla de finaste sakerna utan att försöka för mycket. Så jag tänkte bjuda på vilka fyra skor som jag tycker du skall leta lite extra efter innan snön kommer. Lägg inte för mycket fokus på märket, mer på siluetten.

Skor: ovan från vänster, YMC, Gordons, Acne Jeans, Palladium shoes.

Min farfar har alltid sagt att en kvinna bedöms först och främst utifrån sina ben. Detta på grund av att en man spenderar en stor del av sin tid på att sitta och vänta på sin kvinna i olika butiker. Och då är det ju viktigt att hon har snygga ben helt enkelt.

Idag var jag och shoppade skor med min flickvän Freja och så här såg jag ut då. Lagom entusiastisk. Men mysigt höstklädd i alla fall. Och snygga ben har hon ju också..

Dagens outfit:
Kavaj: Skön tweed från Rose & Born med mockalappar. Gillar den skarpt även om den är lite stor så kan bara användas med stor tröja under.
Tröja: Även den här stickad av min mamma (kommer ni ihåg koftan?) och användes av morfar när vi var ute med båten sent 70-tal.
Byxor: Murriga manchester från Oscar Jacobsson som jag hittade på Ströms i Göteborg för massa år sen.
Skor: RM Williams som är mina absoluta favoritskor på hösten.
Handskar: Lagom slitna i vildsvin
Parfym: Chanel Egoiste Platinum
Glasögon: Bulgari