Årets man är nog Lev Tolstoj.

”Krig och fred” utkom i år i amerikansk nyöversättning, läser jag i New Yorker, och på svenska kom ”Anna Karenina” i nyöversättning – som min flickvän just nu läser och säger är som tv-serien ”Gossip Girl”, 877 sidor societetsdebuter, baler, otrohetsaffärer och bortgiftaslystna grevinnor.

Motivering till valet av Tolstoj som årets manliga stilförebild (utöver ett författarskap som inspirerat alla de haussade just nu, från Claire Messud till Daniel Kehlmann) är hans säsongskorrekta:

1) Skägg,

2) Ryttmästarstövlar,

3) Miljövänliga kaftan (som bars i en klassöverskridande sympati med ryska bönder)

4) Godsbakgrund som tog en anarkistisk och revolutionär vändning.

Mitt senaste ebay köp.

Nya rakhyvlar lanseras ständigt. De vibrerar, ofta i färgerna silver eller svart och lånar gärna några ord från rymd- eller annan maskulint utstrålande teknik till copytexten. Den kur i skönhet som så många män nästan dagligen genomgår är fastgjuten i en tråkig och väldigt oskön kontext. Kanske är inte konservativa Londonbankers bättre. Men det är ju roligare att romantisera kring och referera till om man nu ska prata rakning. För rakning är verkligen en njutning om man väl lämnar tekniken där hän och lär sig att ta hand om huden istället.

Jag är trött på är en konsumtionsinriktat 30 sekunders rakning a la Beckham (inget ont om Becks, Herrbloggen peppar för hans Armanikampanj). Men om man nu vill envisas med att använda farten i Formel 1 som en referens till rakning. Kan de då åtminstone försöka låna lite inspiration från Micke Janssons gladiatorinspirerade utställning som visades på kulturhuset i somras. Ett väldigt vackert sätt att behandlade ämnet: män och snabba bilar.

Många andra tendenser är dock positiva. Städer som London har alltid haft flera salonger med barberare. Men har även sett en föryngring och förbättring genom salonger som Murdocks. Även här i Sverige har ett ökat intresse synts. En rad nya hemsidor med produkter har slagit upp portarna och Södermalm har fått en dos kultur i form av Barber & Books. Raktvålarna och de grävlingshårsprydda (Tydligen föds grävlingarna upp på Kinesiska farmer, bra eller dåligt vet jag inte så upplys gärna) rakborstarna har också återvänt till hyllorna på de stora varuhusen. Och man kan bara hoppas att detta ytterligare inspirerar till lust, skönhet och att vi byter ut våra plasthyvlar.

Jag skaffade en fantastisk kamera i våras. Efter det så blev jag precis som Adam Goldberg i ”Two days in Paris”. Att ha en kamera är lite som att köra bil i ett vackert landskap. Man förmår sig inte att röra sig fritt i de sköna omgivningarna utan är tvingad att betrakta allt genom en sökare.

www.youtube.com/watch?v=1QDnSTF0V_8">www.youtube.com/watch?v=1QDnSTF0V_8/0.jpg" alt="YouTube Preview Image" />

När jag väl återvänder till mina bilder så blir jag så fascinerad av den mustasch som jag bar över våren och sommaren. Den är borta nu, men referenserna finns där fortfarande. Parallellt med romantiserande hår som ”mansman-skägget”, så kom också mustaschen tillbaka i år. Det tog ett tag att bearbeta den ironiska IT-varianten som sågs i slutet av 90-talet. Istället kom den nyhippa mustaschens referenser från annat håll. Som tidningen Butt och Dov Charneys American Apparel, vars urbana kampanjer förkroppsligar en modern men romantisk idé om de liberala och progressiva delarna av 70-talets USA. Och kanske är det också den nyhippa mustaschens främsta fördel gentemot ”mansman-skägget”. Progressivitet istället för gubbkanon!