Jag skaffade en fantastisk kamera i våras. Efter det så blev jag precis som Adam Goldberg i ”Two days in Paris”. Att ha en kamera är lite som att köra bil i ett vackert landskap. Man förmår sig inte att röra sig fritt i de sköna omgivningarna utan är tvingad att betrakta allt genom en sökare.

www.youtube.com/watch?v=1QDnSTF0V_8">www.youtube.com/watch?v=1QDnSTF0V_8/0.jpg" alt="YouTube Preview Image" />

När jag väl återvänder till mina bilder så blir jag så fascinerad av den mustasch som jag bar över våren och sommaren. Den är borta nu, men referenserna finns där fortfarande. Parallellt med romantiserande hår som ”mansman-skägget”, så kom också mustaschen tillbaka i år. Det tog ett tag att bearbeta den ironiska IT-varianten som sågs i slutet av 90-talet. Istället kom den nyhippa mustaschens referenser från annat håll. Som tidningen Butt och Dov Charneys American Apparel, vars urbana kampanjer förkroppsligar en modern men romantisk idé om de liberala och progressiva delarna av 70-talets USA. Och kanske är det också den nyhippa mustaschens främsta fördel gentemot ”mansman-skägget”. Progressivitet istället för gubbkanon!