Haha. Mogi får till det. Hon skall göra ett nytt pass och undrar om det här kan bli hennes passår. Mycket lustigt. Den ångesten hon känner inför passfotograferingen känner nog många igen. Jag skall också göra ett pass innan vi åker till Barcelona i maj. Jag kommer bara stå där som en idiot. Vem kan med att posa? Men hur jävla viktigt är det egentligen? Ganska viktigt om man har tänkt att bli offer för kvällstidningarna dock. De tar ju ofta passfoton och publicerar i tidningarna. Annars så behöver man ju bara visa det för sig själv och passkontrollanten.

En rolig passhistoria: En kille på mitt jobb heter Sandman i efternamn. När han åkte till USA höll alla passkontrollanter på att skratta ihjäl sig. Inte åt fotot utan åt att han heter som John Blund gör i USA. Mr Sandman. Det är roligt att skratta åt. Inte hur fula alla blir på sina pass numera när man inte får ta kortet själv.

Egoina skriver ett inlägg om en glass. Man får blogga om bara glass. Det är det som är tjusningen med bloggar. Man kan blogga om en yttepyttesak utan att det gör något. Glassen verkar asgod. Tack för tipset, den kommer nog bli sommarens favorit. Lika mycket kalorier som i en pizza förmodligen vilket bara gör saken bättre. Ju mer kalorier desto godare.

Vilken är er favoritglass? Ni kanske har någon speciell kombo? Min är vaniljglass med de där små färgglada lösgodisarna som förr fanns i knattetablettaskar.

En glassblogg hade varit något. Eller efterättsblogg. Någon som känner sig manad?

Bloggarna som gör smygreklam försvarar sig med att de bara rekommenderar produkter eller tjänster som de faktiskt är väldigt nöjda med. Är de inte imponerade av gåvan de har fått så tipsar de inte om den i bloggen.

Vad jag efterlyser är bloggare som inte bara struntar i att promota kassa saker, utan faktiskt varnar för dem. Det hade varit väldigt intressant och konsumentupplysande att läsa. Men det är ju såklart ingen som vågar det för då kanske presenterna slutar dyka upp.

Resultatet är alltså att vi läser inlägg efter inlägg om fantastiska prylar och underbara behandlingar. När var en bloggare senast sisådär halvnöjd med en ansiktsbehandling? Det händer inte. Folk är sådär äckligt köpta som Linda Rosing som till och med ser till att uppge telefonnumret till salongen hon besökt.

Blondinbella har ju utsett sig till någon sorts allcoach. Hon tipsar liksom runt. Kärleksproblem? Fråga Bella. Osäker framtid? Bella vet. Bantningsångest? Det kan Bella. Knackigt självförtroende? Bella fixar.

Nu ger hon däremot ett tveksamt tips om träning: Mitt bästa träningstips är att träna när du känner för det.

Det rådet följer jag. På ett sätt funkar det väldigt bra, för det blir aldrig så att jag tvingar mig till något som känns motigt. Jag följer liksom min inre röst. Jag är kanske som Bella säger, kär i livet. Nackdelen med den här metoden är att det är svårt att hålla konditionen och muskulaturen uppe när man som jag har tränat TVÅ gånger på elva år.

Är det någon som känner igen känslan av att rysa av välbehag när man hör någons röst? Alltså inte för att man tycker om personen, utan för att något med sättet att prata är så behagligt? Det kan vara vem som helst, typ en medelålders kvinna som kommer in på jobbet och pratar om vanliga kundgrejer och så uppstår den känslan.

Jag har aldrig hört någon prata om det innan så jag trodde jag var ensam, men nu skriver Anna Hibbs att Blondinbellas stylist har den inverkan på henne. Tyvärr tilltalade inte alls den rösten mig speciellt, och det var ju mycket synd eftersom den finns inspelad.

Paow och Dessie är ovänner som de flesta som läser deras bloggar vet. Paow ber nu och ursäkt och försöker sluta fred. För vilken gång i ordningen?

Jag vet inte om de två kanske skall hålla sig ifrån varandra om man ser till vad Paow skriver att de har sysslat med under åren. Hade jag varit Paows pappa så hade jag skämts idag. Väldigt mycket. Jag hoppas innerligt att jag lyckas uppfostra mina barn till att inte hänga ut mig på nätet. Jag önskar nästan att vi skulle gå tillbaka till brevskrivandets tid när jag tänker på det.

En intressant sak med Paows inlägg var  det verkligen Thåströms unge som de hänger med? Någon som vet?

Jag och Mia är väldigt kändisfixerade. Till den grad att vi satt på föreläsningarna under universitetstiden och skrev listor på kändisar vi ville se. Så kommentarerna till detta Spiderchick inlägg var det mest underhållande på längre om ni inte redan har läst det.

Mina ”största” kändisupplevelser är att jag har kört Jonas Berggren i Ace of Bace i min bil samt att jag har sovit över i hans båt. Igår såg jag Brad Pitt. Nej, nu ljög jag lite. Jag såg honom äntligen medverka i Dallas som pojkvän till Jennas dotter Charlie. (Säsong 11.)

Ni får gärna fylla på här i kommentatorsfältet med era kändisupplevelser.

Är det meningsfullt med sån här information? När det finns andra sidor att leta upp fakta på?

Hur länge har Stina-Lee skrivit såna här skolboksinlägg? Kanske från början? Men de märks tydligare nu när hon så sällan blandar upp dem med Dagens Outfits-inlägg och Dagens middags-tips.

Egentligen hatar jag när man blir taggad på facebook eftersom man kommer ju inte ihåg bilderna man tog på kvällen eftersom att man var jättefull då!

Dessie säger vad alla tänker

Gud vad jag är glad att inte Facebook fanns när jag var 18.

Lily har fått jobb, grattis till henne. Hon lugnar läsarna med att berätta att hon inte kommer sluta blogga bara för att hon har fått anställning. Bloggen är främst en hobby, inte en inkomstkälla. Hon skriver: Det gick otroligt lång tid innan jag ens tog steget till att börja tjäna pengar på den, trots att jag fått flera erbjudanden.

Varför det, undrar jag. Varför tog det otroligt lång tid innan Lily ville få pengar för bloggen? Hon får det att låta lite ädelt, men det är ju faktiskt bara ganska konstigt.